Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dumfries eller Galloway, och härstammade I rakt nedstigande led
från några af dessa Tros-förbundets kämpar, hvilkas gerningar
och lidanden voro hans älsklings-ämne. Han påstås vid en
tidpunkt af sitt lif innehaft en liten afvels-gård, men vare sig af
penning-förluster eller husliga missöden, hade han för
längesedan afstått både från detta och hvarje annat vinstgifvande
näringsfång. För att tala med Skriften, lemnade han sitt hus,
sitt hem och sina fränder, och vandrade omkring allt intill sin
döds-dag, enligt uppgift en tidrymd af nära tretti år.
"Under denna långa pilgrimsfärd ordnade den fromma
svärmaren sitt krets-lopp, så att han årligen besökte de
olyckliga Tros-förvandters grafvar, hvilka under de två sista
monarkernas af Stuartska huset regering dött för svärdet eller
genom bödelns hand. Dessa äro talrikast i de vestliga
distrikterna af grefskapen Ayr, Galloway och Dumfries, men de finnas
äfven i andra delar af Skottland, hvarhelst ftyktingarne
hafva stridt, fallit eller afrättats genom militärisk eller
borgerlig dom. Deras grafvar ligga ofta afsides från alla
mennisko-boningar, på de aflägsna mossar och vildmarker, dit
vandrarne flytt för att dölja sig. Men hvar de än funnos,
försummade Old Mortality aldrig att besöka dem, då hans årliga
rund förde honom i deras grannskap. I bergens ensligaste vrår
har tjäder-skytten ofta blifvit öfverraskad af att finna honom
sysselsatt med att skrapa mossan från de grå stenarna, med sin
mejsel förnya de halft utplånade inskrifterna och iståndsätta de
dödens sinnebilder, hvarmed dessa enkla minnes-vårdar vanligen
äro prydda. En uppriktig, ehuru något besynnerlig fromhet,
föranledde den gamla mannen att egna så många år af sin
tillvaro, för att fullgöra denna gärd åt minnet af kyrkans aflidna
krigare. Sjelf ansåg han sig uppfylla en helig pligt, då han
åt efterverldens ögon förnyade de förfallna sinnebilderna af
deras förfäders tros-nit och lidanden, och derigenom liksom putsade
den fyrbåk, som skulle påminna kommande slägten att med sitt
blod försvara sin religion.
"Under alla sina vallfärder syntes den gamla pilgrimen
aldrig behöfva, och var aldrig känd för att emottaga något
penninge-understöd. Det är sannt att hans behofver voro ganska
få; ty hvart han kom blef han gästfritt emottagen i någon af
sina egna Cameronianska tros-förvandters, eller någon annan
gudfruktig persons hus, hvilken gästfrihet han alltid vedergällde
genom att iståndsätta de grafvårdar (om några sådana funnos),
som tillhörde hans värds familj eller förfäder. Som han
vanligen sågs sysselsatt med sitt fromma värf inom någon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
