Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
maktspråk, att minska antalet af dem som infunno sig vid dessa
uppbåd, öfvertygade att de i och med detsamma försvagade
styrelsens ej blott skenbara utan äfven verkliga styrka, genom att
hindra utbredandet af den esprit de corps, som snart förenar
ynglingar, hvilka äro vana att sammanträffa för manliga lekar eller
krigiska öfningar. De ansträngde sig derföre på det ifrigaste
att afhålla dem, som kunde finna någon möjlig ursäkt för sin
frånvaro, från att infinna sig vid dessa tillfällen, och voro
isynnerhet stränga emot dem bland sina åhörare, hvilka nyfikenheten
förledde att blifva åskådare, eller tycke för kropps-öfningar att
blifva deltagare i de tillställningar och lekar som dervid höllos. De
ibland Iandt-adeln som hyllade dessa läror, voro likväl ej alltid
i en sådan ställning att de kunde följa deras föreskrifter. Lagens
bud voro befallande, och den hemliga konselj, som handhade den
verkställande makten i Skottland, var sträng i att utkräfva
böterna af de kron-vasaller, som ej infunno sig vid de på bestämda
tider om året återkommande vapen-synerna. Jordägarne
nödsakades derföre skicka sina söner, underhafvande och vasaller till
mötesplatsen, i enlighet med det antal karlar, hästar och spjut
de voro förpligtade att uppställa, och det inträffade ofta,
oaktadt de äldres uttryckliga befallning att återvända så snart den
egentliga synen försiggått, att det unga vapenföra manskapet
var ur stånd att emotstå frestelsen, att deltaga i de förlustelser
som följde på mönstringen, eller undvika att afhöra de böner,
som vid dessa tillfällen upplästes i kyrkorna, och dymedelst,
i deras sörjande föräldrars tanka, befatta sig med de förbannade
ting, som äro en styggelse inför Herrans ansigte.
Morgonen den 5 Maj 1679, då vår berättelse börjar, höll
Sheriffen i grefskapet Lanark vapen-syn med ett vildt distrikt,
kalladt Clydes-dale’s Öfver-Härad, på en plan slätt, nära en
kunglig köping, hvars namn ej är af någon vigt för min
historia. Sedan mönstringen vederbörligen försiggått, skulle det unga
manskapet som vanligt förena sig om åtskilliga förlustelser, af
hvilka papegoj-skjutningen var den förnämsta, en gammal lek,
som fordom bedrefs med bågar och sedermera med eldvapen,
och bestod i en fågel-figur, betäckt med mångfärgade fjädrar,
så att den liknade en papegoja, hvilken var uppsatt på en stång
och tjenade till ett mål, hvarpå de täflande skyttarna på sextio
eller sjuttio stegs afstånd i tur aflossade sina bössor eller
karbiner. Den hvars kula nedskjöt målet, erhöll för den
återstående delen af dagen den stolta titeln af Papegoj-Kapten, och fördes
vanligen i triumf till det anseddaste värdshuset i trakten, der
aftonen slöts med kalasande under hans auspicier.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
