Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Man förstår väl att ortens damer infunno sig för att
bevittna denna ridderliga täflings-lek, uaturligtvis med undantag af
dem, som hyllade de strängare Puritanernas tros-satser, och
derföre skulle ansett det syndigt att genom sin närvaro uppmuntra
de illasinnades gudlösa upptåg. Hvarken landåer eller kalescher
funnos på dessa okonstlade tider. Endast Lord-löjtnanten i
grefskapet (en person med hertiglig rang) gjorde anspråk på
att äga en vagn — till formen liknande den vanligen
förekommande målningen af Noach’s ark — hvilken var öfverhöljd af
bildt-huggerier och bleknade förgyllningar, samt med sina åtta
innan- och sex utan-passagerare framsläpades af åtta långsvansade
Flandriska ston. Innan-passagerarne bestodo af deras herrligheter sjelfva,
tvenne kammarfröknar, två barn, en hus-kaplan, instufvad i ett
slags sido-fördjupning, som bildades af en utskjutning vid
vagnsdörren, och af dess utseende kallades stöfveln, samt hans
Herrlighets stallmästare, inklämd i den motsvarande vrån på andra
sidan. En kusk och tre postiljoner, som buro korta svärd och
lockperuker med tre piskar, samt hade muskedundrar kastade bakom
sig och pistoler i sadel-hölsterna, körde ekipaget. På fotbrädet
bakom denna rörliga karakters-byggnad, stodo, eller rättare sagdt
hängde, i tredubbla led, sex lakejer i rika livréer och beväpnade
ända upp till tänderna. De öfriga herrskaperna, både herrar och
damer, gamla och unga, voro till häst, åtföljda af sina tjenare;
men af redan antydda skäl var sällskapet snarare valdt än talrikt.
Invid det ofantliga fordonet vi försökt beskrifva, häfdande
sitt anspråk på företräde öfver ortens obetitlade adel, kunde
man varseblifva Lady Margretha Bellendens sediga
passgångare bärande Lady Margrethas egen raka, siratliga gestalt, klädd
i den sorgdrägt, som den goda frun aldrig aflagt, alltsedan
hennes man blef afrättad för sin tillgifvenhet för Montrose.
Hennes sondotter och enda jordiska omsorg, den
ljushåriga Edith, hvilken allmänt ansågs för den vackraste flicka i hela
grefskapet, syntes bredvid sin åldriga anförvandt, liksom Våren
ställd vid Vinterns sida. Hennes svarta Spanska gångare,
hvilken hon styrde med mycket behag, hennes lysande riddrägt och
galonerade sid-sadel voro sorgfälligt beräknade på att framställa
hennes person i den bästa dager. Men hvad som mer än både
hennes lysande drägt och hennes passgångares smärta former
ådrog henne den manliga ungdomens beundran, var de rika
lockar, som ringlade sig under hennes hatt och endast af ett grönt
band hindrades från att sjelfsvåldigt utbreda sig öfver hennes
axlar, samt hennes milda och qvinnliga drag, som likväl ej
saknade ett visst uttryck af skälmaktighet, hvilket fritog deras ljufhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
