Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3 5
derfligaste. Den har varit en fruktansvärd skickelse, ett
dräpande af fåraherdar och ett förskingrande af fåren uppå bergena
— ett uppresande af det ena Kristna baneret emot det andra,
och en mörkrots kamp utkämpad med ljusets barns svärd."
"Min onkel," sade Morton, "är af den tankan, att vi
åtnjuta en förnuftig samvetsfrihet und<-r den af regeringen tillåtna
prestmannen, och jag måste naturligtvis rätta mig efter hans
åsigter rörande valet af ställe för sin familjs andakt."
"Er onkel," sade ryttaren, "är en af dessa, för hvilka det
minsta lam i hans eget fårahus vid Milnwood är dyrbarare än
hela den Kristna hjorden. Han är en af dem, som villigt skulle
kunna höja knä för den gyllne kalfven i Bethel, och skulle
fiskat efter dess stoft, när den var krossad till pulver och kastad
i vattnet. Din fader var en man af en annan pregel."
"Min far," svarade Morton, "var verkligen en tapper och
ädel man, och ni torde hört, sir, att han stridde för samma
kungliga familj, i hvars namn jag i dag bär vapen."
"Ja, och hade han lefvat för att se dessa dagar, skulle
han förbannat den stund han någonsin drog svärd för deras sak.
Men vi skola tala vidare härom framdeles — jag låfvar dig för
visst, att din stund skall komma, och då skola de ord du nu
hört, stinga dig i ditt bröst, som med hullingar försedda pilar.
Min väg ligger der."
Han pekade på ett pass, som ledde uppåt en vild sträcka
af kala och ödsliga berg; men just som han ärnade vända sin
häst hufvud inåt den steniga stigen, som vek af ifrån
landsvägen åt detta håll, uppsteg en i en röd kappa insvept, vid
korsvägen sittande gammal qvinna och nalkades honom, i det hon
ined en hemlighetsfull ton sade: "Om ni är af vårt eget folk,
så far inte uppför passet i natt, så framt ni värderar edra lif.
Det är ett lejon pä stigen, som är der. Pastorn i Brotherstane
och tio soldater hafva besatt passet, för att taga lifvet af hvar
och en af våra stackars vandrare, som våga sig åt det hållet,
för att sluta sig till Hamilton och Dingwall."
"Har det förföljda folket sinsemellan församlats i någon
styrka?" frågade fremlingen.
"Omkring sexti eller sjutti till häst och fots," sade
gumman; "men ack! de äro klent beväpnade och ännu sämre
försedda med lifsmedel."
"Gud skall hjelpa de sina," sade ryttaren. "Hvilken väg
skall jag taga för att förena mig med dem?"
"Byttarne hälla så noga vakt, att det ä’ en ren
omöjlighet i afton," sade qvinnan; "och de säga, att sällsamma nyheter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
