Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
kommit öster-ifrån, som komma dem att rasa i sin grymhet
vildsinntare än någonsin — Ni måste skaffa er skydd någonstans
öfver natten innan ni ger er ut på myrorna, och hålla er gömd
till dagningen, och då kan ni leta er fram öfver Drak-mossen.
När jag hörde förtryckarnes rysliga hotelser, så tog jag min
kappa på mig och satte mig ned vid vägsidan, för att varna
någon af vår stackars förskingrade qvarlefva, som råkade komma
den här vägen, innan de falla i röfvarnes garn."
"Har ni något hus nära härintill?" sade fremlingen; "och
kan ni gömma mig der V"
"Jag har en koja vid vägsidan, ungefär en mil härifrån,"
sade gumman; "men fyra Belials män, kallade dragoner, ha’
inhyst sig deri, för att förderfva mitt husgeråd, derföre att jag
ej vill besöka den köttsligt sinnade mannens, pastor John
Half-texts, slappa, hugnlösa, kraftlösa predikningar."
"God natt, kära mor, och tack för ditt råd," sade
fremlingen, i det han red sin väg.
"Må löftets välsignelser fullbordas öfver er," genmälte
gumman; "må Han beskydda er, som kan beskydda er."
"Amen!" sade den resande; "ty mensklig kunskap kan ej
visa mig, hvar jag skall dölja mitt hufvud öfver natten."
"Det gör mig ondt om ert betryck," sade Morton, "och
om jag hade ett hus eller en tillflyktsort, som jag kunde kalla
mitt eget, tror jag nästan jag förr skulle utsätta mig för
lagens yttersta stränghet, än lemna er i ett sådant trångmål;
men min onkel är så uppskrämd för de straff och böter, som
af lagen förkunnats emot dem, som emottaga eller umgås
med emot regeringen fiendtligt sinnade personer, att han på
det strängaste förbjudit oss alla att hafva någon gemenskap
med dem."
"Det är ej mer än hvad jag väntade," sade fremlingen;
"men jag kunde ju bli’ emottagen utan hans vetskap; — en
lada, en höskulle, ett vagns-skjul — hvilket ställe som helst,
der jag kunde nedlägga mig, skulle för mina lefnads-vanor vara
som ett silfver-tabernakel, beklädt med plankor af ceder-träd."
"Jag försäkrar er," sade Morton, mycket förlägen, "att
jag ej är i tillfälle att emottaga er på Milnwood utan min
onkels samtycke och vetskap, och om jag också kunde göra det,
skulle jag ej anse mig berättigad att honom ovetande inveckla
honom i en fara, som han mest af alla fruktar och undflyr."
"Godt," sade den resande, "jag har blott ett ord att
säga er. Hörde ni någonsin er fader nämna John Balfour af
Burley ?"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>