Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Huset vid Milnwood, som blifvit uppbyggdt af den
nuvarande agarens fader, var en i förhållande till egendomens
storlek ganska prydlig karakters-byggnad, ehuru det fått råka
i betydligt förfall, alltsedan den nuvarande innehafvaren
tillträdt detsamma. Morton stannade vid uthus-byggnaderna, hvilka
voro belägna på litet afstånd från sjelfva huset.
"Jag måste lemna er här en liten stund," hviskade han,
"tills jag kan föranstalta om en säng åt er in i huset."
Jag bryr mig föga om dylika kräsligheter," sade Burley;
"under tretti år har detta hufvud oftare hvilat på torfvan
eller på närmaste gråsten, än på ull eller dun. En dryck öl,
en bit bröd, att läsa mina böner och utsträcka mig på torrt
hö, äro för mig detsamma som en målad kammare och en
furstes bord."
Morton kom i detsamma att tänka på, att hvarje försök
att infora fremlingen i huset skulle i väsendtlig mån öka faran
för upptäckt. Sedan han derföre påtändt ett ljus, med de
elddon som för detta ändamål funnos qvarlemnade i stallet, och
fastbundit deras hästar, anvisade han Burley till hviloplats en
träsäng, hvilken stod på en med hö halffylld skulle, som bebotts af
en gårdsdräng, hvilken nyligen blifvit afskedad af hans onkel i
ett af dessa anfall af en sparsamhet, som med hvar dag blef
allt strängare. Morton lemnade sin följeslagare på detta loft,
med varning att beskugga sitt ljus, så att skenet ej skulle
synas ifrån fönstret, och löfte att återkomma med sådana
förfriskningar, som han var i stånd att anskaffa så sent på aftonen.
Detta sistnämnda var en sak, hvarom han på intet vis kände
sig säker: ty hans makt att erhålla äfven de aldra tarfligaste
lifsförnödeiiheter berodde helt och hållet på det lynne, hvari
han kunde finna sin onkels enda förtrogna, hans gamla
hushållerska. Om hon råkade gått och lagt sig, hvilket var mycket
sannolikt, eller vara i dåligt lynne, hvilket var ej mindre
troligt, visste Morton ganska väl, att saken åtminstone var
problematisk.
I det han inom sig förbannade den smutsiga
sparsamhets-anda, som genomgick hvarje del af hans onkels hushållning, slog
han det vanliga sakta slaget på den tillstängda dörren,
hvarmed han brukade begära att blifva insläppt, då han händelsevis
blifvit fördröjd utöfver den vid Milnwood bestämda tidiga
hvilo-timman. Det var ett slags tveksam knackning, som i sjelfva
sitt ljud innebar ett erkännande af en öfverträdelse, och snarare
tycktes utbedja än befalla uppmärksamhet. Sedan bultningen
Hera gånger upprepats, steg hushållerskan knotande upp från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
