Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
43
och ryttarnes mörka figurer, der de framtågade uppför
bergshöjden och försvunno bakom dess spets i en lång rad, som
antydde en betydlig trupp-styrka.
Sedan den siste af dem försvunnit, skyndade Morton att
uppsöka sin gäst. Då han inträdde i Baifours tillflyktsort, fann
han honom sittande på sin torftiga bädd, med en uppslagen
fick-bibel i handen, i hvars läsning han tycktes djupt inbegripen.
Hans svärd, som han dragit i första bestörtningen vid
dragonernas ankomst, låg blottadt på hans knän, och ljusbiten, som
stod bredvid honom på den gamla kistan, hvilken gjorde tjenst
som bord, kastade ett dunkelt sken på hans hårda och stränga
anletsdrag, hvilkas grymhet fick ett högtidligare och upphöjdare
utseende genom det uttryck af tragisk enthusiasm, som låg
utbredd öfver dem. Hans uppsyn röjde en person, hos hvilken
någon stark öfverväldigande grundsats kufvat alla andra
passioner och känslor, liksom svallet af någon hög hafsflod, då de
vanliga klipporna försvinna för ögat, och deras tillvaro endast
tillkännagifves genom de sig öfver dem brytande vågornas skum.
Ilan upplyfte sitt hufvud, sedan Morton betraktat honom
omkring en minnt.
"Jag märker," sade Morton, i det han blickade på hans
svärd, "att ni hörde ryttarne rida förbi; deras ankomst fördröjde
mig några minuter."
"Jag gaf knappt akt på dem," sade Balfour; "min stund
är ännu ej kommen, ehuru jag fullkomligt vet, att jag en dag
skall falla i deras händer och ärofullt samlas till de heliga,
hvilka de mördat. Och jag önskar, unge man, att den
stunden vore kommen; den skulle vara mig lika välkommen, som
någonsin brölloppet för brudgummen. Men om min Herra har
något mera för mig att uträtta, så måste jag utan knot fullgöra
hans verk."
"At och vederqvick er," sade Morton; "ty er säkerhet
fordrar att ni i morgon lemnar detta ställe, för att bege er
till bergen, så fort ni kan urskilja stigen, som leder genom
moraset."
"Unge man," svarade Balfour, "ni är redan trött vid mig,
och skulle kanske vara det ännu mer, om ni visste hvilket värf
jag nyligen förehaft; och jag undrar ej på att så är; ty det
finn9 stunder då jag är trött vid mig sjelf. Tror ni ej det är
en svår pröfning för kött och blod, att kallas till att verkställa
Himlens rättmätiga straffdomar, medan vi ännu äro i vår
lekamliga hydda och bibehålla detta förblindade deltagande för kropps-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
