Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
45
lig lag, och som nu förfölja oss derföre att vi blifvit
beståndande vid det högtidliga förbundet mellan Gud och Konungariket
Skottland, hvilket de allesammans i fordna dagar besvurit, med
undantag af några papistiska illasinnade, och hvilket de nu
uppbränna på torgen och med hån trampa under fötterna. Var det
väl de illasinnade, som återförde denne Carl Stuart, då han
å-tcrkoin till dessa konungariken? De hade försökt det med
väpnad hand, men jag tror att de misslyckades. Kunde James
Grahame af Montrose och hans Höglands-röfvare åter insatt
honom på sin faders thron? Jag tror att deras hufvuden öfver
Wester-port för mången god dag förtäljde en annan sägen. Det.
var arbetarne på det herrliga verket •— återställarne af
tabernaklets skönhet, som kallade honom tillbaka till den höga plats,
hvarifrån hans fader föll. Och hurudan har väl vår belöning
blifvit? För att tala med profeten, — ’Vi hoppades att det
skulle frid varda; men här kommer intet godt; vi hoppades att
vi skulle helade varda, och si, här är numera vedermödo. —
Man hörer från Dan gny af deras hästar, och deras hingstar
skria så, att hela landet bäfvar derföre; ty de hafva kommit
och uppfrätt landet, med allt det deruti är!"
"Mr Balfour," svarade Morton, "jag vill hvarken
godkänna eller vederlägga edra klagomål emot styrelsen. Jag har
försökt återgälda den skuld, hvari jag stod till min faders
vapenbroder, genom att gifva er skydd i ert betryck, men ni får
ursäkta mig, att jag ej vidare inlåter mig i er sak eller i någon
tvist om dess rättmätighet. Jag lemnar er nu åt hvilan, och
Önskar uppriktigt, att det stode i min makt att göra er
ställning behagligare."
"Men jag får ju se er i morgon innan jag afreser, vill
jag hoppas? — Ja g är ej den man, hvars hjerta trängtar efter
fränder och denna verldens vänner. När jag satte min hand
till plogen, ingick jag ett förbund med mina jordiska känslor,
att jag ej skulle se. tillbaka på de ting jag lemnade bakefter
mig; men min gamla vapenbroders son är för mig såsom min
egen, och jag kan ej skåda honom utan den djupa och fasta
öfvertygelsen, att han en dag skall omgjorda sig med sitt svärd för
den stora och herrliga sak, hvarföre hans fader kämpade och
blödde."
Morton skiljdes nu från flyktingen för natten, med löfte
att återkomma, då det vore tid för honom att fortsätta sin färd.
Morton begaf sig till sitt rum för att få några timmars
hvila, men hans af dagens tilldragelser upprörda fantasi tillät
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
