Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
49
"Men jag är ingen slaf,77 sade han högt, i det han rätade
ut sig till sin fulla längd, — "åtminstone ej i ett hänseende.
Jag kan byta om vistelseort — min faders svärd är mitt, och
Europa ligger öppet framför mig, liksom för honom och
hundratals andra af mina landsmän, som hafva uppfyllt det med
ryktet om sina bedrifter. Kanske någon lycklig slump kan lyfta
mig i jembredd med en Ruthven, en Lesly, en Monroe, dessa
den ryktbara Protestantiska kämpens härförare, eller, hvarom icke,
återstår mig ju alltid en soldats lif och en soldats graf."
Han befann sig nära invid porten till sin onkels boning,
när han fattat denna föresats, och beslöt att genast meddela
honom den.
"Ännu en blick ur Ediths öga, ännu en vandring vid Ediths
sida, och mitt beslut skulle blifva till intet. Jag vill taga ett
oåterkalleligt steg och sedan se henne för sista gången."
I denna sinnesstämning inträdde han i panel-salen, der hans
onkel redan satt vid sitt morgonmål, hvilket bestod i ett stort
fat med hafvemjölsgröt samt en motsvarande portion tjernmjölk.
Uppassningen besörjdes af favorit-hushållerskan, som i en
förtroligt vördnadsfull ställning stod halft lutad emot ryggstödet på
en stol. Deri gamla herrn hade varit ovanligt lång i sina yngre
år, ehuru han nu förlorat denna förmån genom att han antagit
en så lutande ställning, att vid en sammankomst, der man
råkade i liflig tvist om hvilket slags brohvalf som skulle uppföras
öfver en större bäck, en skämtsam granne föreslog att man borde
erbjuda Milnwood en hederlig summa för hans krokiga ryggben,
emedan han vore färdig att sälja allting som tillhörde honom.
Ovanligt stora, inåt vända fötter, långa magra händer, prydda
med naglar som sällan kännt egg-jern, ett skrynkligt och
kopp-ärrigt ansigte, hvars längd emotsvarade hans kroppsstorlek, samt
ett par små skarpa, köpslående grå ögon, som ständigt tycktes
fika efter vinning, fulländade Mr Mortons af Milnwood
högligen frånstötande yttre. Som det skulle varit mindre välbetänkt
att hafva inhyst en ädelmodig och välviljande karakter i ett
så ovärdigt omhölje, hade naturen försett honom med en själ
som till alla delar öfverensstämde dermed, — det vill säga, den
var låg, sjelfvisk och sniken.
"När denna intagande personlighet märkte sin brorsons
närvaro, skyndade han, innan han tilltalade honom, att nedsvälja
det skedblad gröt, hvilken han höll på att föra till sin mun,
och som den råkade vara skollhet, ökade den smärta, som
förorsakades af dess nedsjunkande utför hans. strupe och i hans ma-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
