Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet VII - Kapitlet VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Cl
ver en plöjare ocli marken ä1 inte olik vår egen — jag ä’
säker på att IMr Harry ska1 lägga sig ut för mig, för han ä1 en
godhjertad herre. — Inte får jag stor penning-lön, ty hans
farbror, gamla Snålern på Milnwood, håller på styfvern som Hin
Håle sjelf; men vi ska’ alltid få oss en bit bröd, liten smula
kål och en eld-stad samt tak öfver hufvud, och det ä’ allt hvad
vi behöfver för en tid. — Skynda er derföre, mor, och lägg
ihop edra saker för att gå vår väg; ty eftersom vi nu en gån g
måste gå, skulle jag inte gerna vilja dröja tills Mr Harrison
och gamla Gud vill kom för att köra bort oss."
KAPITLET VIII.
Knäfvelri är han, men hvarken Puritan eller något annat for beständigt.
SHAKSPEARE,
Det var afton då Mr Harry Morton varseblef en gammal
qvinna, insvept i sin tartan-färgade plaid, och stödd af en i
grått vadmal klädd, groflemmad karl, med ett dumt utseende,
nalkas herrgårds-byggningen vid Milnwood. Gamla Mause
gjorde sin nigning, men Cuddie var den som tog till ordet; ty han
hade förut öfverenskommit med sin moder, att han skulle få
sköta om saken efter sitt hufvud; ty ehuru han villigt medgaf
sin förstånds-underlägsenhet i allmänhet, och underkastade sig
sin moders ledning i de flesta vanliga fall, sade han likväl: "Att
hvad det beträffa1 att skaffa sig en tjenst eller knuffa sig fram i
verlden, kunde han komma mycket längre med den lilla smula
förstånd han fått än nå’nsin hon, fast hon kunde prata trots så
bra som någon prest."
Han öppnade följaktligen samtalet med unga Morton
sålunda: —
"En vacker afton för rågen den här, ers Nåd; vestra
gärdet kommer att bära duktigt i år."
"Det tviflar jag inte på, Cuddie; men hvad kan ha’ fört
er mor — ty det är ju er mor, inte så?" •— Cuddie nickade
— "hvad kan ha1 fört er mor och er hit på trakten så sent?"
"Jo, sir, just hvad som tvingar alla gamla qvinnor att
lunka -— nödvändigheten, sir — jag söker tjenst, sir."
"Söker tjenst, Cuddie, och så här tids på året! hur’
kommer det till?"
Ku kunde Mause ej längre hålla sig. Stolt både öfver
sin sak och sina lidanden, började hon med en låtsadt ödmjuk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
