Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
71
dåre, ej ens vid det tillfället visste att ett sådant brott blifvit
begånget."
"Gud förbarme sig öfver oss! Jag är ruinerad — i grund
ruinerad och förderfvad!" utropade Milnwood. "Den pojken
pratar hufvudet af sig sjelf, och plundrar mig på allt hvad jag
äger, ända intill den grå rocken jag bär på min kropp!"
"Men ni visste att Burley var en i akt förklarad rebell
och förrädare," fortfor Bothwell, vänd till Henrik, och utan att
bry sig om farbroderns mellankomst, "och ni kände förbudet att
umgås med dylika personer. Ni visste att ni, som en laglydig
undersåte, var vid det strängaste straff förbjuden att bistå,
hjelpa eller hafva gemenskap med denna förvunna förrädare, att
vare sig mundtligen, skriftligen eller genom budskap stå i
något slags förbindelse med honom, eller förse honom med mat,
drick, hus eller skydd — ni visste allt detta och likväl bröt ni
mot lagen." Henrik teg. "Hvar skiljdes ni ifrån honom?"
fortfor Bothwell; "var det på landsvägen, eller gaf ni honom skydd
i just detta hus?"
"I detta hus!" sade hans onkel; "han vågade ej för sitt
lif föra någon förrädare i ett hus som var mitt."
"Vågar han förneka att han gjorde det?" sade Bothwell.
"Eftersom ni påbördar mig det som ett brott," sade
Henrik, "får ni ursäkta att jag ej säger någonting hvarigenom jag
kunde anklaga mig sjelf."
"Ack, Milnwoods gods!" utropade hans onkel; "Milnwoods
vackra gods, som se’n två hundra år tillbaka tillhört slägten
Morton! Det springer nu alldeles sin kos, med både ut-och in-ägor,
hage och holme!"
"Nej, sir," sade Henrik, "ni skall ej lida för min skull.
— Jag tillstår," fortfor han vänd till Bothwell, "att jag gaf
denna man en natts husrum, såsom varande en af min fars
gamla vapenbröder; men det var ej blott utan min farbrors
vetskap, utan emot hans en gäng för alla gifna uttryckliga
befallning. Jag hoppas att mitt vittnesmål skall vara
tillfyllestgörande för att bevisa min farbrors oskuld, om det anses giltigt emot
mig sjelf."
"Hör på, unge man," sade soldaten i en något mildare
ton, "ni är en rask pojke, och det gör mig ondt om er; och
er farbror här, är en präktig gammal Tröjan, frikostigare, som
jag märker, emot sina gäster än emot sig sjelf; han ger oss vin
och dricker sjelf svagdricka — säg mig allt hvad ni vet om
denne Burley — hvad han sade när ni skiljdes ifrån honom —
hvart han tog vägen och hvar man nu sannolikt kan få tag på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
