Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78
skall bli’ så långt borta, om han håller sig ett så fanatiskt
hushåll."
Han befallde derefter sin trupp att sitta upp och tog i
Konungens namn den bästa hästen i Milnwoods stall för att
föra fången på. Mrs Wilson hoplade med gråtande ögon ett litet
knyte med åtskilliga nödvändighets-artiklar för Henriks nödtvungna
resa och passade dervid på tillfälle att obemärkt smyga en liten
penningsumma i hans hand. Bothwell och hans ryttare höllo
för öfrigt sitt ord och voro höfliga emot sin fånge. De bundo
honom ej, utan åtnöjde sig med att föra hans häst emellan sig,
och aftågade derefter under skratt och skämt, lemnande
familjen på Milnwood i högsta bestörtning.
Öfverväldigad af förlusten af sin brorson och de gagnlöst
utgifna tjugo pund Sterling, gjorde den gamla Lairden hela
aftonen ingenting annat, än satt och vaggade fram och tillbaka
i sin stora läder-ländstol, under idkeligt upprepande af,
"Ruinerad på alla håll, ruinerad på alla håll — både lif och godn,
både lif och gods!"
]Mr Alison Wilsons grämelse blef till en del a fl ed d genom
den ström af smädelser hvarmed hon öfverhopade Mause och
Cuddie vid deras utdrifvande från Milnwood.
"Må olyckan få dig ditt stönande beläte, som med ditt
galna whiggeri bragt den vackraste gosse i Clydesdale i olyckan."
"Gå er väg," svarade Mause. "Jag tror ni ännu ä’ i
syndens bojor och i orättfärdighetens galla, som missunnas ert
vackraste och bästa i Hans sak som gett er allt hvad ni har. — Jag
försäkrar jag gjort lika mycket för Mr Harry, som jag skulle göra
för min egen son; ty om Cuddie blefve befunnen värdig att på
Grassmarket betyga sin tro —"
"Ja, det lär väl inte dra’ långt om," sade Alison, "så
framt inte ni och han ändrar vandel."
"Och om," fortfor Mause, utan att bry sig om afbrottet,
"de blodiga Doegerna och de smickrande Ziphiterna skulle söka
locka mig till en syndig eftergifvenhet genom löftet af hans
fri-gifning, skulle jag icke dessmindre framhärda i att höja mitt
vittnesbörd emot påfvedöme, prelat-välde, antinomianism,
erastia-nism och alla tidens synder och snaror — jag skulle ropa som
en qvinna i födslovånda emot den skändliga fördragsamheten,
som varit en stötesten för så många bekännare —jag skulle
upplyfta min stämma som en väldig predikare."
"Tig nu, mor," ropade Cuddie i det han trädde emellan
och med våld drog henne derifrån, "och gör inte frun döf med
edra vittnesbörd; ni har predikat nog för sex dagar nu; ni pre-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
