Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82
"Ja, mycket gerna," sade Bothwell; "jag låfvade att
bemöta er höfligt och jag föraktar att bryta mitt ord. — Hör,
Anders, svep en kappa omkring fången och nämn inte hans namn
eller hvar vi togo honom, så framt du inte har lust att rida
på trämärrn."
De befunno sig i detta ögonblick vid ett porthvalf, som
var försedt med skottgluggar och på hvardera sidan skyddadt
af torn, hvaraf det ena var fullkomligt förstördt, med undantag
af den undra våningen, hvilken begagnades till fähus af bonden,
som med sin familj bebodde det andra tornet som ännu var helt.
Porten hade under det inbördes kriget blifvit nedbruten af Monks
soldater, och som den aldrig blifvit återställd, erbjöd den ej
något hinder emot Bothwells och hans trupps inmarsch. Den smala
och branta, med stora kullerstenar belagda uppfartsvägen, steg i
sick-sack uppför den brådstupa höjden, i det den än visade och
än dolde för blicken Borgen och dess yttre försvars-verk, hvilka
tycktes resa sig nästan lodrätt öfver deras hufvuden. De
lemningar af Göthisk befästnings-konst den framvisade voro af en
sådan styrka att de föranledde Bothwell att utropa — "Det är
väl att detta ställe är i redliga och trogna händer; ty, anfäkta,
om fienden hade det, skulle inte ett dussin gamla whig-käringar
ined sina sländor kunna försvara det emot en hel trupp dragoner,
åtminstone om de hade hälften så mycket gry i sig som den der
gamla flickan vi lemna7 på Milnwood. Vid min heder," fortfor
han, då de kommo midt framför det stora dubbla tornet och
dess omgifvande försvars-verk, "är det inte en präktig plats,
grundlagd, säger den till hälften utplånade inskriptionen öfver
porten — så framt ej den lilla Latin jag ännu kommer ihåg
be-sviker mig — af Sir Ralph de Bellenden år 1350 — en
aktningsvärd ålderdom. Jag måste helsa på den gamla damen med
tillbörlig vördnad, om jag också skulle nödgas besvära mig med
att ihågkomma några af de komplimenter jag brukade fuska
med, när jag var van att umgås med dylikt slags folk."
Under det han sålunda samtalade med sig sjelf, hade
taf-feltäekaren genom en skottglugg varseblifvit deras ankomst, och
underrättat sin fru om at.t en trupp dragoner höll utanför porten,
med en fånge under sin vård.
"Jag är fullkomligt viss och säker på," sade Gydyill, "att
den sjette mannen ä’ en fånge, ty hans häst ledes vid tygeln,
och de båda dragonerna som rida framför, hafva tagit sina
kar-biner från axlarna och hålla dem på lårna. Det var alltid på
det viset vi bevakade våra fångar på den stora Markisens tid."
"Konungens soldater?" sade Lady Margretha. "Sannolikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
