Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet IX - Kapitlet X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88
Han hade nu fattat fast fot i den belägrade platsen, eller
med andra ord, makat sin stol tätt intill bordet.
"Och nu, Mr Francis Stuart af Bothwell, har jag den
ä-ran att dricka er skål, och önska er en officers-fullmakt, samt
mycken lycka i att rensa denna trakt från whiggar och
rund-hufvuden, svärmare och Covenanter."
Bothwell, hvilken, som man lätt kan förstå, längesedan
upphört att vara särdeles nogräknad i fråga om valet af
sällskap, hvilket bestämdes mera efter hans beqvämlighet och
ställning i lifvet, än i enlighet med hans härkomst, besvarade
beredvilligt taffeltäckarens skäl, i det han på samma gång erkände
vinets förträfflighet, och Mr Gudyill, som sålunda blifvit
upptagen till en ordentlig medlem af sällskapet, fortfor att förse
dem med medel till munterhetens vidmakthållande ända till inpå
morgonen.
KAPITLET X.
Tror du jag gått med dig ombord, att farä
Blott genom vågor, lugna spegelklara,
Att jag min farkost lemnar, att jag styr
Till strand, när vinden hviner, stormen gnyr?
PRIOR.
Medan Lady Margaretha höll det i föregående sidor
anförda samtalet med den högättade Dragon-sergeanten, hedrade
hennes sondotter, som ej delade hennes Herrlighets enthusiasm
för allt hvad som härstammade från Kungligt blod, ej Sergeant
Bothwell med någon vidare uppmärksamhet än ett enda
ögonkast, hvilket visade henne en reslig, starkt byggd figur, med
sträfva, väderbitna anletsdrag, hvilka högmod och utsväfningar
gifvit ett uttryck, hvari missnöje blandades med förtviflans
sorglösa glädtighet. De öfriga soldaterna hade ännu mindre något som
kunde fästa hennes uppmärksamhet; men från den i kappan
insvepta fången kunde hon omöjligt bortvända sina blickar, ehuru
hon förebrådde sig sjelf, för det hon öfverlemnade sig åt en
nyfikenhet, som synbarligen tycktes plåga den, som var dess
föramål.
"Jag önskar," sade hon till sin kammarjungfru Jenny
Dennison, "att jag visste hvem den der stackars karlen är."
"Jag tänkte just så jag med, Miss Edith; men det kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
