Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90
har aldrig blandat sig i dessa olycksaliga stridigheter, så framt
han ej förfäktat någon våldförd rättighet."
"Ack, kära Miss Edith," sade hennes kammarjungfru, "detta
ii1 inte tider att fråga efter hvad som ä’ rätt eller hvad som ä’
orätt, ty om han också vore så oskyldig som det barn, hvilket
föddes i går, skulle de nog hitta på någon råd att göra honom
skyldig, om de ville; men Tom Ilalliday säger att det gäller
hans lif, för att han hyst en af Fife-herrarne, som slogo ihjäl
den gamla Erkebiskopen."
"fläns lif!" utropade Edith, i det hon häftigt sprang upp
och talade med en snabb och sväfvande röst; — "de kunna ej
— de skola ej — jag vill tala med honom — de skola ej
tillfoga honom något ondt!"
"Ack, min kära unga fröken, tänk på er farmor; besinna
faran och svårigheten," tillade Jenny; "ty han hålls under
mycket sträng bevakning tills Claverhouse kommer hit i morgon,
och om han inte kan fullt rättfärdiga sig för honom, så säger
Tom Ilalliday, att det bli’r kort process med honom — Fall
på knä — gif akt — lägg ann — fyr — alldeles som de
gjorde med gamla döfva Jolin Macbriar, som aldrig hörde ett ord
de fråga’ honom om, och miste’ lifvet för att han inte hade
någon hörsel."
"Jenny," sade Edith, "om han skulle dö, vill jag dö med
honom; det är inte tid att tala om fara och svårigheter nu —
jag skall kasta på mig en plaid och smyga mig ner med dig
till det ställe, der de hålla honom fången — jag skall kasta
mig för skildtvakter fötter, och bönfalla honom vid sin själs
salighet — "
"Nå, Gud bevare oss!" afbröt flickan henne, "vår unga
fröken för Ryttar-Toms fötter och talande till honom om hans
själ, då den stackars karl’n knappt vet om han har någon själ
eller inte, utom att han ibland svär vid den — nej, si det går
då alls inte ann. Men hvad som måste ske, måste ske, och jag skall
aldrig öfverge en trogen kärlek — så att oin ni nödvändigt
måste råka unga Milnwood, ehuru jag inte kan förstå hvad godt
det kan tjena till, utom att göra bådas edra hjertan sorgsnare,
så skall jag ta’ faran på mig och försöka öfvertala Tom
Halli-day; men ni måste låta mig göra efter mitt hufvud och inte
säga ett ord — han har vakthållningen öfver Milnwood i östra
delen af slottet."
"Gå, gå, och hemta min plaid," sade Edith. "Bara jag
får tala vid honom skall jag nog finna på något medel att afvända
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
