Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
93
om silfver hos oss, ånn’ mindre gull." Sedan hon yttrat detta
afsides till sin matmor, höjde hon rösten och sade, — "Min
kusin vill inte vänta längre, Mr Halliday, så god natt med er,
om ni tillåter."
"Håll litet, håll litet," sade ryttaren; "dra’ in tyglarna
och låt oss språkas vid, Jenny. Om jag släpper in er slägting
för att tala med fången, så måste ni stanna här och hålla mig
sällskap, tills hon kommer ut igen; på det sättet skola vi alla
bli’ belåtna, förstår ni."
"Nej, förr ska’ den onde få ta’ min fot," sade Jenny:
"tror ni min slägting och jag ärna förlora vårt goda namn och rykte
med att prata strunt med så’na som ni, eller er fånge med, utan
att ha’ någon närvarande, som ser att allting går ärligt till?
Ack, du min Skapare, hvilken skillnad det ändå ä’ mellan folks
låfven och hållen! Ni var alltid färdig att förakta den
stackars Cuddie; men om jag bedt honom om att göra mig en tjenst,
så skulle han inte besinnat sig två ögonblick derpå, om han
också skulle fått hänga derför."
"Må fan ta’ Cuddie," genmälde dragonen; "han lär väl bli’
hängd på fullt allvar, hoppas jag. Jag såg honom i dag på
Milnwood tillsammans med sin gamla Puritanska hexa till mor,
och om jag trott att jag skulle bli’ slagen i syna med honom,
skulle jag fört honom med mig bunden vid min hästsvans —
ty vi hade tillräckligt med skäl att göra det."
Ja, det der ä’ alltsammans bra; men akta er att inte Cuddie
en vacker dag skickar en kula efter er, om ni tvingar honom att
ta’ sin tillflykt till mossarna, som så mycket annat hederligt folk.
Han träffar målet bra, och var den tredje vid
papegoj-skjut-ningen, och hans löfte ä’ lika säkert som hans öga och hand,
fast han inte talar så stort om’et, som en viss annan person. —
Men det qvittar mig lika. — Kom, kusin, så gå vi härifrån."
"Vänta, Jenny; fördömme mig jag ä’ mera backhare än
en ann’ när jag sagt någonting," sade soldaten i en tveksam
ton. "Hvar är Sergeanten?"
"Han håller på att dricka om med fogden och John
Gud-yill," sade Jenny.
"Jaså — då ä’ han temligen säker — och hvar ä’ mina
kamrater?" frågade skildtvakter
"Vid sina ölmuggar med jägaren och falkoneraren, och
några af det andra tjenstefolket."
"Ha’ de fullt upp med öl?"
"Sina fulla sex kannor, och det så godt som nå’nsin
blifvit mäskadt," sade flickan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
