Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Morton hade emellertid försagdt närmat sig dem, i det ban
anade verkliga förhållandet — ty hvilket annat fruntimmer i
huset kunde väl sannolikt taga någon del i hans olycka —
men tillika fruktade att, till följe af den rådande skymningen
och den inhöljda drägten, begå något misstag som kunde vara
mehnligt för föremålet för hans ömhet. Jenny, hvars fintlighet
och frispråkighet gjorde henne särdeles lämplig för en dylik
befattning, skyndade att bryta isen.
"Mr Morton, Miss Edith a mycket ledsen öfver er
närvarande belägenhet och — "
Mer behöfde ej sägas, för att föra honom till hennes sida,
nästan till hennes fötter, i det han tryckte hennes
motstånds-lösa händer och öfverhopade henne med en mängd
tacksamhets-utgjutelser, som näppeligen skulle blifva begripliga genom de
blotta afbrutna orden, så framt vi ej tillika kunde beskrifva den
ton och den åtbörd, samt de passionerade och häftiga tecken
till en djup känsla, hvaraf de beledsagades.
Under ett par minuter stod Edith orörlig som en
helgonbild, hvilken emottager en dyrkares tillbedjan, och då hon hemtat
sig tillräckligt, för att frigöra sina händer från Henriks tag,
kunde hon i början blott svagt framstamma: — "Jag har tagit
ett ovanligt steg, Mr Morton — ett steg," fortfor hon med
mera sammanhang, i det hon genom ett kraftigt bemödande
ordnade sina idéer, "som kanske kan blottställa mig för
klander i edra ögon — Lien jag har länge tillåtit er att begagna
vänskapens språk — kanske borde jag säga mera — alltför
länge, för att öfverge er, sedan verlden öfvergifvit er. Huru
eller hvarföre har ni råkat i denna fångenskap? Kan min
onkel, som hyser en så hög tanka om er —- kan er frände,
Milnwood, ej vara er till någon hjelp? finns det ingen utväg? och
hvad kommer den sannolika utgången att bli’?"
"Må den bli’ hvad den vill," svarade Henrik, i det han
åter lyckades bemäktiga sig den hand, som undsluppit honom,
men hvilken nu åter öfverlemnades åt hans tag, — "må den
bli’ hvad den vill, är den ifrån detta ögonblick den
välkomna-ste tilldragelse i ett ledsamt lif. Er, dyraste Edith — förlåt
jag borde sagt Miss Bellenden, men olyckan gör anspråk
på ovanliga företrädes-rättigheter — er har jag att tacka för
de få lyckliga ögonblick, som förljufvat en dyster tillvaro, och
om jag nu skulle nödgas säga farväl åt den, skall hågkomsten
af denna heder i min sista dödsminut utgöra min sällhet."
"Men förhåller det sig då verkligen så, Mr Morton? Har
ni, som så litet brukade blanda er i dessa olycksaliga fejder,.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
