Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98
"jag hoppas, min vän," sade Morton i högsta grad
orolig, "att ni ej omnämner denna omständighet, och förlitar er
på mitt hedersord, att jag skall vedergälla er för er tystlåtenhet.
Om ni afhörde vårt samtal, måste ni märkt, att vi ej emottogo
eller ingingo på denna godhjertade flickas förhastade förslag."
"Ja, förbannadt godhjertad, minsann," sade Halliday. "För
öfrigt gissar jag nog hur’ det förhåller sig, och försmår att bära
agg eller springa med sqvaller lika mycket som någon annan;
men jag tackar inte alls den lilla illistiga satbytingen Jenny
Dennison, som förtjenar en duktig risbastu för att hon försökt
skaffa en hederlig gosse uti klämman, bara för att han var nog
enfaldig att tycka om hennes lilla snutfagra fysionomi."
Jenny hade ej något bättre sätt att rättfärdiga sig, än det
försvar hvarpå hennes kön ytterst förlitar sig och vanligen ej
förgäfves; hon tryckte nemligen sin näsduk till sitt ansigte,
snyftade häftigt och antingen gret, eller lyckades, som Halliday
torde hafva uttryckt sig, genomgå tempona förundransvärdt väl.
"Och om ni nu har någonting att säga," fortfor soldaten
något blidkad, "så säg det inom två minuter, och laga er se’n
härifrån; ty om Bothwell skulle få i sin druckna skalle att göra
runden en half timma tidigare än vanligt, skulle det bli’ en ful
sak för oss alla."
"Farväl Edith," hviskade Morton, i det han antog en
fasthet som han var långt ifrån att äga; "dröj inte här — lemna
mig åt mitt öde — det kan ej längre bli’ outhärdligt sedan
ni delta’r deri. — God natt, god natt! — Dröj inte här tills
ni bli’r upptäckt."
Med dessa ord öfverlemnade han henne åt hennes
följeslagerska, af hvilken hon halft leddes och halft bars utur rummet.
"Hvar och en har sin smak, det är sannt," sade Halliday;
"men fördömme mig jag skulle velat plåga en så söt flicka som
den der, för alla whiggar som nå’nsin besvurit Covenantet."
Då Edith återkommit på sitt rum öfverlemnade hon sig
åt ett så häftigt utbrott af sorg, att Jenny Dennison blef orolig och
skyndade att meddela henne de små tröstegrunder hon i hast
kunde påfinna.
"Var inte så ledsen, Miss Edith," sade den trogna
kammarjungfrun; "hvem kan veta hvad som kan hända för att hjelpa
unga Milnwood ur klämman? Han ä’ en rask gosse, och en vacker
gosse, och en herre med förmögenhet, och de skola ej hänga upp
så’na som honom, lik lökknippor, som de göra med de stackars
whig-menniskorna de fånga uti mossarna; kanske hans onkel
hjelper honom ur knipan, eller er egen onkel vill lägga ut ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
