Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
hastigt reste sig i sängen och satte sig alldeles upprätt.
"Öppna luckorna, Pike — jag hoppas min svägerska mår bra —
dra’ undan säng-gardin. — Hvad ha’ vi här för allt?" Härvid
ögnade han igenom Ediths bref — "Gikten? — kors, hon vet
ju att jag ej haft något anfall alltsedan Kyndels-messan. —
Va-pen-synen? Jag sade ju henne för en hel månad sedan att jag
inte skulle komma dit. — Sidenklädning med slök-ärmar?
Anfäkta den flickbytingen!—Stora Cyrus och
Philipdastus—Philip Satan — har flickan blifvit alldeles förryckt? Hvad lönte
det väl mödan att skicka ett enkom bud och väcka mig klockan
fem på morgonen för allt det här skräpet? — Men hvad säger
hennes post-scriptum? Nej, du min store Gud!" utropade han
så fort han genomläst det, — "Pike, sadla genast gamla
Kil-sythe, och en annan häst åt dig."
"Jag hoppas det inte ä’ några ledsamma nyheter från
Borgen, sir?" sade Pike förvånad öfver sin herres häftiga
sinnesrörelse.
"Ja — nej — ja — det vill säga, att jag måste råka
Claverhouse der, för någon vigtig angelägenhet; skynda dig
derföre att sadla och göra dig i ordning det fortaste du kan,
Pike. — Ack, du min Gud, hvilka tider vi lefva i! den stackars
gossen — min gamla väns son! — och den fjolliga flickan
sticker in det i sitt post-scriptum, som hon kallar det, bakefter
allt det här strunt-pratet, om nya romaner och gamla kjortlar."
Inom ett par minuter stod den gamla hederliga officern
fullkomligt resfärdig, och sedan han, lika nykter som sjelfva
Marcus Antonius, satt sig upp på sin gamla stridshäst, begaf
han sig åstad till Tillietudlems Kasteli.
Som han kände Lady Margrethas inrotade ovilja emot
allt hvad Presbyterianer hette, fattade han under vägen det
kloka beslutet, att ej nämna någonting för henne om den inom
hennes murar förvarade fångens rang och karakter, utan försöka
använda sitt eget inflytande hos Claverhouse, för att utverka
Mortons befrielse.
"Sä konungskt sinnad som han är, måste han göra
någonting för en så gammal kavaljer som jag," tänkte den gamla
veteranen för sig sjelf; "och om han är en så käck krigare som
verlden talar om, skall han med nöje tjena en gammal krigares
son. Jag har aldrig kännt en verklig soldat, som inte var en
öppenhjertig, rättskaffens karl, och jag tror att lagarnas
handhafvande — ehuru det är synd att de skola finna det
nödvändigt att göra dem så stränga — torde vara tusen gånger bat-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
