Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
103
tre anförtrodt åt dem, än åt köpslående lagkarlar och
tjockhudade landtjunkare."
I dessa betraktelser afbröts Major Miles Bellenden af
John Gudyill, som (ej mer än halfrusig) fattade i hans
hästtygel och hjelpte honom att stiga af på den ojemnt stenlagda
borggården vid Tillietudlem.
"Hvad, John?" sade veteranen; "hvad är det för en
helvetes disciplin ni håller? Jag tror ni redan läst er morgonbön i
ett krus Genever."
"Nej, jag ha’ läst Litanian," sade John, som endast fattat
ett ord af Majorens tilltal, i det han skakade sitt hufvud med
ett utseende af rusig högtidlighet; "lifvet ä’ kort, sir; vi ä’
såsom blomster på marken, sir — hick — och liljor i dalen."
"Blomster och liljor? Nej, sådana karlar som du och jag,
man, kunna knappt kallas gammal odört. vissnade nässlor, eller
förtorkadt ogräs; men jag gissar du tycker att vi ännu förtjena
vattnas."
"Jag ä’, Gud ske lof, en gammal soldat — hick —"
"En gammal munskänk menar ni väl, John. Men det gör
detsamma; visa mig vägen till din matmor, gamla pojke."
John Gudyill gick förut till den hvälfda sten-salen, der
Lady Margretha beställsamt rörde sig af och ann, under det
hon tillsåg, anordnade och förbättrade de tillredelser som
vidtogos för den ryktbara Claverhouse’s emottagande, hvilken det
ena partiet hedrade och upphöjde som en hjelte, och det andra
förbannade som en blodtörstig förtryckare.
"Sade jag dig inte," sade Lady Margretha till sin
förnämsta kammarpiga, -— "sade jag dig inte, Mysie, att det var min
uttryckliga önskan att hafva allting i samma skick, som det
var på den ryktbara förmiddagen, då Hans Majestät täcktes
intaga sin dejeuner på Tillietudlem?"
"Ja, nog gjorde hennes Nåd det, och så vidt jag kommer
ihåg —" svarade Mysie, då hennes Nåd afbröt henne med, — "Nå,
hvarföre är vild-pastejen ställd på venstra sidan om thronen,
då, och vin-kannan på den högra, då ni ganska väl kommer
ihåg, Mysie, att Hans Majestät med egen hög hand flyttade
pastejen på samma sida som vinet, och sade att de voro för goda
vänner för att åtskiljas?"
"Ja, det minns jag nog, Madame," sade Mysie, "och om
jag skulle glömt det, ha’ jag hört hennes Nåd efteråt ofta tala
om den stora dagen; men jag tänkte att allting skulle ställas
alldeles som det var när Hans Majestät, Gud välsigne honom,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
