Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
105
"Nå, får gå för thronen då," fortfor Majoren. "Skall den
bli’ Claverhouse’s post vid anfallet på pastejen?"
"Nej, svåger," sade den gamla damen; "som dessa kuddar
en gån g blifvit hedrade med att bära vår Monarks helgade
person, skola de, vill Gud, under min lifstid aldrig nedtyngas af
någon mindre värdig börda."
"Då borde ni ej ställa den i vägen för en rättskaffens
gammal kavaljer, som ridit sina tio mil fore frukosten; ty,
sanningen till sägandes, se de inte ganska inbjudande ut. Men hvar
är Edith?"
"På tinnarna af vårdtornet, för att ge akt på våra gästers
ankomst."
"Nå, då skall jag gå dit med, och det borde ni också
göra, Lady Margretha, så snart ni fått er slagt-ordning färdig
här i salen. Jag kan försäkra er att det är en ganska vacker
anblick att se ett rytteri-regimente under marsch."
Med dessa ord bjöd han, med en åtbörd af gammaldags
galanteri, Lady Margretha sin arm, hvilken hon emottog med
en nigning, sådan damerna brukade göra i Holyrood-house före
året 1 642, hvilket för en tid dref bäde hof och höfviskhet ur
moden.
Vid tornets öfversta bröstvärn, dit de uppstego genom
många slingrande gångar och förmedelst en mängd klumpiga
trappor, funno de Edith, ej i en ung frökens ställning, som med
orolig nyfikenhet afvaktar ett lysande dragon-regimentes ankomst,
utan blek och nedslagen, samt med ett ansigte, som utvisade
att ingen sömn den föregående natten tillslutit hennes ögonlock.
Den redliga veteranen blef bestört öfver hennes utseende,
hvilket under de brådskande kalas-tillredelserna undgått hennes
farmoders uppmärksamhet.
"Hvad är åt dig, din tokiga flicka?" sade han; "du ser
ju ut som en officers-hustru, då hon genomögnar den
offentliga rapporten efter en slagtning, och väntar sig finna sin man
bland de dödade och sårade. Men jag känner orsaken -— du
envisas med att dag och natt läsa de der dumma romanerna,
och lipa öfver olyckor som aldrig funnits till. Hur’ fan kan
du tro att Artamines, eller hvad du kallar honom för, nå’nsin
stred ensam emot en hel bataljon? En emot tre är den största
öfvermakt emot hvilken ännu någon kämpat och gått segrande
ur striden, och jag har aldrig kännt någon som hade lust att
våga sig på den leken, utom gamla Korpral Raddlebanes. Men
de der fördömda böckerna nedsätta alla tappra mäns bragder.
FANATISMEN. 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
