Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110
Men anföraren sjelf, som blifvit satt bredvid Miss
Bellen-den, och var angelägnare om att hembära henne sin hyllning
än att tillfredsställa sin matlust, tycktes litet likgiltig för alla
de läckra saker som ställdes framför honom. Edith hörde, utan
att svara, många artigheter yttras till sig med en röst, hvilken
lika väl kunde försmälta till en intressant samtals-tons låga
ljudfall, som höja sig midt under slagt-tumlet, "högljudd som
en trumpet med silfver-ljud.’" Medvetandet att hon befann sig
i den fruktade höfdings närvaro, på hvars varde Henrik
Mortons öde måste bero — erinringen om den fruktan och bäfvan
som voro fästade vid denna befälhafvares blotta namn,
beröfvade henne för någon tid ej blott modet att svara, utan äfven
förmågan att se på honom. Men då de intagande tonerna af
hans röst ingifvit henne mod att upplyfta ögonen för att ge
något svar, hade den person på hvilken de föllo, åtminstone ej i
sitt utseende något af de fruktansvärda utmärkelse-tecken
hvarmed hennes farhågor utrustat honom.
Grahame af Claverhouse var i sina bästa år, något liten
till vexten, men af en smärt och behaglig kropps-byggnad. Hans
anlets-clrag voro regelbundna ända till qvinnlighet. Ett
lång-lagdt ansigte, en rak och välbildad näsa, mörkbruna ögon, en hy
just jemt så mycket stötande i brunt, att den derigenom befriades
från beskyllningen för qvinnlighet, en kort, uppåt krökt öfverläpp,
liksom en Grekisk bildstods, svagt beskuggad af små ljusbruna
mustacher, i förening med ett rikt, långt, lockigt hår af samma
färg, hvilket nedföll på båda sidor om hans ansigte, bidrogo
att bilda ett af dessa hufvuden, som målare älska att teckna och
fruntimmer att betrakta.
Strängheten i hans karakter, äfvensom de utmärktare
egenskaper af oförfärad och dristig tapperhet, hvilka äfven hans
fiender nödgades tillerkänna honom, lågo dolda under ett yttre,
som snarare tycktes passa för hofvet och salongen än för
slagfältet. Samma uttryck af mildhet och glädtighet, som
herrskade på hans ansigte, tycktes äfven röja sig i hans handlingar och
åtbörder, och på det hela ansågs han vanligen vid första
anblicken, snarare som en nöjets än en ärelystnadens dyrkare.
Men under denna lena yta doldes en gränslöst djerf och
högt-sträfvande själ, hvilken likväl var klok och försiktig som
sjelfva Machiavels. Djupt invigd i politikens hemligheter, och
naturligtvis hafvande insupit denna missaktning för den enskildtes
rätt, som dess intriger vanligen alstrar, var han kall och
sansad i faran, häftig och ifrig i segerns fullföljande; och sjelf
utan fruktan för döden, var han skonslös i att tillfoga andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
