Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
113
Bothwell genomgick på föreskrifvet sätt den anbefallda
helsningen, ehuru ej utan tydliga tecken till högdragen
motvilja, och sedan han fullgjort den, sade han högt: "Att kyssa
ett fruntimmers hand kan aldrig vanhedra en gentleman; men
jag skulle ej vilja kyssa en mans, utom Konungens, ej ens för
att bli’ general."
"Ni hör honom nu sjelf," sade Claverhouse leende; "detta
är den klippa han strandar emot; han kan ej glömma sitt
stamträd."
"Jag vet, min ädle Öfverste," sade Bothwell i samma ton,
"att ni ej glömmer ert löfte, och då borde ni kanske tillåta
Kornett Stuart att hafva någon hågkomst af sin farfar, ehuru
Sergeanten måste glömma honom."
"Nog härmed, sir," sade Claverhouse i den befallande ton
som var honom vanlig, "och låt mig höra hvad det var ni kom
för att underrätta mig om."
"Mylord Evandale och hans trupp hafva stannat på
landsvägen med några fångar," sade Bothwell.
"Mylord Evandale?" sade Lady Margretha. "Ni tillåter
honom väl att hedra oss med sitt sällskap, Öfverste Grahame,
och taga sin stackars dejeuner här, helst Hans Kunglig Majestät
sjelf ej for förbi Tillietudlems Kastell, utan att stanna för att
intaga några förfriskningar."
Som detta var tredje gången under samtalets lopp, som
Ladv Margretha omnämnt denna märkliga tilldragelse,
begagnade Öfverste Grahame, så fort höfligheten tillät det, första
uppehåll, för att afbryta berättelsens vidare fortgång, genom att
yttra: "Vi äro redan ett alltför talrikt antal gäster, men som
jag vet hvad Lörd Evandale skulle lida," — härvid blickade han
åt Edith till — "i fall han beröfvades det nöje vi åtnjuta, vill
jag löpa faran af att missbruka ers Nåds gästfrihet. —
Bothwell, underrätta Lörd Evandale om att Lady Margretha
Bellenden anhåller om äran af hans sällskap."
"Och säg åt Iiarrison," tillade Lady Margretha, "att han
dra’r försorg om att manskap och hästar blifva försedda med
hvad de behöfva."
Ediths hjerta klappade häftigt under detta samtal, ty det
föll henne genast in, att hon genom sitt inflytande öfver Lörd
Evandale torde kunna utverka Mortons befrielse ur hans
närvarande farliga belägenhet, i händelse hennes onkels bemedling
hos Claverhouse skulle visa sig fruktlös. Vid hvarje annat
tillfälle skulle hon hyst mycken obenägenhet för att anlita hans
inflytande; ty ehuru oerfaren af verlden, lärde hennes medfödd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
