Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
115
likväl, åtminstone för Ediths uppskrämda inbillning, ett utseende
af oblidkelig hårdhet. Hans läpp var än hoptryckt, liksom af
otålighet, än svagt krökt uppåt, liksom af häftigt förakt för de
skäl som Major Bellenden sökte göra gällande. För så vidt.
man kunde dömma af dennes sätt, tycktes hennes onkels språk
rara den ifriga förbönens, som framställdes med hans karakters
hela välvilliga rättframhet, äfvensom med det eftertryck som
hans ålder och anseende berättigade honom att begagna. Men
det syntes göra föga intryck på Öfverste Grahame, som snart
böt om ställning, liksom han ärnat göra ett tvärt slut på
Majorens enträgenhet och afbryta deras samtal, med ett höfligt
uttryck af sin ledsnad, ämnadt att beledsagas af ett bestämdt
afslag på den gjorda anhållan. Denna rörelse förde dem så nära
Edith, att hon tydligt kunde höra Claverhouse säga, — "Det
kan ej ske, Major Bellenden; mildhet i ett fall som detta, ligger
helt och hållet utom gränsorna för min fullmakt, ehuru jag
eljest med största nöje vill stå till er tjenst i hvad som helst
— Och här ha’ vi Evandale med nyheter, som jag tror —
Hvilka underrättelser medför ni, Evandale?" fortfor han,
vändande sig till den unga Lorden, som nu inträdde i full uniform,
ehuru hans drägt var litet i oordning och hans stöflar
nedstänkta, liksom om han ridit hårdt.
"Obehagliga nyheter, Öfverste," blef svaret. "En talrik
hop whiggar äro i vapen ibland bergen och hafva utbrutit i öppet
uppror. De hafva offentligt uppbrännt Supremati-akten,
förordningen om Biskopsdömets införande, samt några andra stadgar, och
förklarat sig ärna bli’ under vapen för att befordra det i
deras Trosförbunds-akt öfverenskomna reformations-verket."
Denna oväntade underrättelse var en obehaglig
öfverraskning för alla åhörarne, utom Claverhouse.
"Obehagliga nyheter kallar ni dem?" svarade Öfverste
Grahame, i det hans mörka ögon ljungade blixtar; "de äro de
bästa jag hört pä dessa sex månaderna. Sedan de skurkarna
nu samlat sig i en hop, skola vi göra ferm expedition med dem.
När hugg-ormen krälar i dags-ljuset," tillade han, i det han
stötte klacken i golfvet, liksom om han krossat ett skadligt
skrid-fä, "kan jag trampa ihjäl honom; han är endast säker så länge
han gömmer sig i sin håla eller sitt moras. — Hvar hålla de
skälmarna till?" fortfor han, tilltalande Evandale.
"I bergstrakten, ungefär tio mil härifrån, vid ett ställe
som kallas Loudon-hill," svarade den unga adelsmannen. "Jag
skingrade konventikeln, emot hvilken ni skickade mig, och
tillfångatog en gammal upprors-skrikare, som höll på att uppmana
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
