- Project Runeberg -  Fanatismen /
117

(1855) [MARC] Author: Walter Scott
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet XII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

117

alltid i samma Bönbok som hon, och kunde ta’ reda på
Evangelierna lika bra som Kyrkoherden sjelf. Kalla upp honom och
låt honom tala för sig sjelf."

"Det kan inte vara något ondt i det, antingen han är
skyldig eller oskyldig," sade Claverhouse, hvarpå han tillade,
vänd till sin närmaste man i befälet — "Major Allan, tag en
vägvisare och för regimentet framåt Loudon-hill, på den bästa
och kortaste vägen. Färdas i lagom tåg-marsch, så att hästarna
inte bli’ för mycket ansträngda; Lörd Evandale och jag skola
hinna upp er inom en fjerdedels timma. Lemna Bothwell med
en afdelning till fångarnas bevakning."

Allan bugade sig och lemnade rummet med alla
officerarne, utom Claverhouse och den unga adelsmannen. Inom några
minuter tillkännagaf krigsmusikens toner och hof-slagen, att
ryt-tarne lemnade Slottet. Ljuden hördes snart blott med vissa
mellanskof och bortdogo derefter alldeles.

Medan Claverhouse sökte lugna Lady Margrethas
förskräckelse, och förlika Major Bellenden med den tanka han hyste
om Morton, öfvervann Evandale deri medvetna blyghet, sona
gör en öppenhjertig yngling tveksam att nalkas föremålet för
sin ömhet, och närmade sig Miss Bellenden, i det han tilltalade
henne med en ton af vördnad och deltagande.

"Vi måste lemna er," sade han, i det han fattade hennes
hand och tryckte den med liflig rörelse — "lemna er för ett
företag, som ej är utan sina faror. Farväl, bästa Miss
Bellenden; — låt mig för första, och kanske sista gången, säga bästa
Edith. Vi skiljas under så ovanliga omständigheter, att de
torde ursäkta någon högtidlighet vid afskedstagande^ från en
person, som jag kännt så länge och som jag — värderar så högt."

Men det låg något i hans sätt, som tycktes antyda en
djupare och mera upprörd känsla, än som uttrycktes i de ord
han begagnade. Ilon skulle ej varit qvinna för att vara
fullkomligt känslolös för hans blyga och innerliga uttryck af
ömhet. Ehuru nedslagen af den fara som hotade den man hon
älskade, rördes Edilh likväl af den tappra ynglingens hopplösa och
vördnadsfull kärlek, som nu tog afsked af henne för att störta
sig i faror af ett ej vanligt slag.

"Jag hoppas — hoppas innerligt," sade hon, "att det ej
är någon fara. Jag hoppas att det ej finns någon anledning
till detta högtidliga afsked — att dessa obetänksamma rebeller
snart skola blifva skingrade, snarare genom fruktan än våld,
samt att Lörd Evandale snart skall återkomma för att vara

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:36:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fanatism/0129.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free