Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122
nom hvilka sällsamma och ofta återkommande tillfälligheter hon
l akade unga Morton under sina ensliga promenader. Jag vet
likväl ej rätt huru det kom sig, att hon aldrig yttrade den
förvåning, som dessa täta möten naturligen bordt väcka, och att
deras umgänge efter hand antog en ömmare karakter, samt
deras sammanträffanden började få utseende af aftaldta möten.
Böcker, ritningar, bref vexlades mellan dem, och hvarje obetydligt
uppdrag, som gafs eller uträttades, gaf anledning till ny
brefvexling. Kärlek hade visserligen ännu ej blifvit nämnd mellan
dem, men bådadera kände de sitt hjertas tillstånd, och kunde
cj gerna annat en gissa till den andras. Ur stånd att afstå
från ett umgänge, som ägde så många behag för dem begge,
men tillika bäfvande för dess sannolika följder, hade det
fortsatts utan någon egentlig förklaring ända tills nu, då ödet
tycktes vilja taga upplösningen i sin egen hand.
En naturlig följd af denna sakernas ställning, äfvensom
af Mortons misstroende till sig sjelf vid denna tidpunkt, var
att hans förtroende till Ediths genkärlek ibland svigtade.
Hennes lefnadsställning var i alla hänseenden sä mycket öfver hans
egen, hennes värde så utmärkt, hennes talanger så mångfaldiga,
hennes ansigte så skönt, hennes sätt så förtrollande, att han ej
kunde annat än hysa farhåga för att någon af lyckan mera
gynnad friare än han, och som vore angenämare för Ediths familj,
än han vågade hoppas att blifva, kunde stiga emellan honom
och föremålet för hans ömhet. Allmänna ryktet hade framställt
en sådan rival i Lörd Evandale, hvilken börd, förmögenhet,
slägt-förbindelser och politiska grundsatser, jemte hans täta besök på
Tillietudlem, och hans uppvaktning hos Lady Bellenden och
hennes sondotter vid alla offentliga tillfällen, naturligen utpekade
som en kandidat till hennes gunst. Det hände, och hände ofta,
att lustpartier i hvilka Lörd Evandale deltog hindrade de
älskandes möten, och Henrik kunde ej gerna undgå att märka,
att Edith antingen sorgfälligt undvek att tala om den unga
adelsmannen, eller gjorde det med synbar förbehållsamhet och
tvekan.
Dessa omständigheter, hvilka i sjelfva verket härilöto från
grannlagenheten af hennes känslor för Morton, misstyddes af
lians misstrogna lynne, och den svartsjuka de väckte närdes
af Jenny Dennisons emellanåt framkastade anmärkningar. Denna
äkta kammarjungfru var en fullkomlig landt-kokett, och när hon
ej var i tillfälle att förarga sina egna älskare, brukade hon ibland
passa på tillfälle att plåga sin unga frökens. Detta härledde
sig ej från någon ovilja emot Henrik Morton, hvilken stod högt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
