Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
125
er egen sak. Man säger här på slottet, att Lady Margrethas
sondotter med det snaraste skall gifta sig med vår unga
Kapten, Lörd Evandale. Jag såg dem stå tätt bredvid hvarandra i
salen der uppe, och hörde henne bedja honom utverka er
förlåtelse. Hon såg så förbannadt sött och ömt på honom, att vid
min själ och sal — men hvad fan är åt er? — Ni är så blek
som ett lärft i syna — vill ni ha’ litet brännvin?"
"Miss Bellenden begära mitt lif af Lörd Evandale?" sade
fången svagt.
"Ja, ja, det finns ingen vän som går upp emot qvinnorna
— deras inflytande uträttar allt vid hof och läger — Nå, se
nu är ni förnuftig — ja, jag trodde väl ni skulle ge med er."
Harun<3er sysselsatte han sig med att sätta handklofvarna
på Morton, hvilken, slagen som af åskan vid denna underrättelse,
ej längre gjorde det minsta motstånd.
"Mitt lif tiggt af honom och genom henne! — Ja — ja
— påsätt jemen — mina lemmar skola ej vägra att bära hvad
som inträngt i sjelfva min själ — mitt lif tiggt genom Edith,
och tiggt af Evandale!"
"Ja, och han har makt att bevilja det också," sade
Bothwell — "Han förmår mer hos Öfversten än någon ann’ i hela
regimentet."
Medan han sade detta ledde han och hans medfölje
fången till salen. I det han gick bakom Ediths stol, ansåg den
olyckliga fången sig hört tillräckligt af de afbrutna uttryck, som
vexlades mellan Edith och Lörd Evandale, för att bekräfta allt hvad
Bothwell sagt honom. Detta ögonblick åstadkom en sällsam
och plötslig revolution i hans karakter. Den fullkomliga
hopplöshet hvartill hans kärlek och framtida lycka voro bragta, den fara
hvari hans lif tycktes sväfva, öfverflyttandet af hennes ömhet
för honom, hennes bemedling till hans förmån, som gjorde
hennes ostadighet ännu retsammare, tycktes tillintetgöra hvarje
känsla hvarför han hittills hade lefvat, men på samma gång väckt
dem, hvilka hittills förqväfts af mildare, ehuru mera sjelfviska
lidelser. Sjelf bragt till förtviflan, beslöt han att försvara sitt
fäderneslands, i hans person kränkta rättigheter. Hans karakter
var för ögonblicket lika fullkomligt förändrad, som utseendet af
en landtgård, hvilken ifrån att vara ett hem för huslig lycka,
genom en inryckande beväpnad styrka plötsligt förvandlas till
en fruktansvärd försvarspost.
Vi hafva redan nämnt, att han kastade en sorgsen och
förebrående blick på Edith, liksom för att taga faiväl af henne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
