- Project Runeberg -  Fanatismen /
134

(1855) [MARC] Author: Walter Scott
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet XIV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

134

utan att vara så särdeles nogräknad med den grad af
uppmärksamhet, som hans följeslagare egnade hans berättelse, "just som
jag längtade efter slutet på predikan, kom underrättelse att
dragonerna voro öfver oss. — Somliga sprungo, andra ropa’ halt,
och somliga skreko ned med Philistéernal— Jag var ihop med
mor, för att med lock eller pock få henne bort innan
rödrockarna hunno fram; men jag kunde lika gerna försökt köra vår
gamla för-oxe utan piska — anfäkta hon ville röra sig ur
fläcken. — Men som dalen vi voro i var smal och dimman började
falla starkt, var det ännu godt hopp om att dragonerna ej fått reda
på oss, om vi bara kunde hållit våra egna tungor; men liksom
gamla Kettledrummle ensam inte gjort tillräckligt med väsen för att
väcka sjelfva de döda, måste de allesammans skråla en psalm,
så att man kunde hört det ända till Lanrick!— Nå väl, för att
göra historien kort, kom unga Lörd Evandale framsprängande
så fort hans häst kunde bära honom, med tjugn rödrockar hack
i häl efter sig. Ett par af de våra ville nödvändigt slåss, med
pistolen och sabeln i den ena handen och Bibeln i den andra,
och de fingo sina skallar duktigt bultade; men eljest blef det
just inte stor skada skedd, för Evandale ropte immerfort att
skingra oss, men skona lif."

"Och gjorde ni intet motstånd’’" sade Morton, hvilken
sannolikt kände, att han i detta ögonblick sjelf skulle kunnat
utmana Lörd Evandale af mycket mindre anledning.

"Nej, min sann jag det gjorde, svarade Cuddie; "jag höll
mig bara framför mor och bad 0111 försköning till lif och lem;
men då två af rödrockarna kommo fram, och en af dem höll
på att slå mor med flatan af sitt svärd, så lyfte jag min påk
emot dem och sa’ att jag skulle ge dem så godt igen, hvarpå
de vände sig emot mig, och hamrade på mig med sina svärd,
och jag värjde mitt hufvud så godt jag kunde, tills Lörd
Evandale kom dit, då jag skrek att jag var en tjenare vid
Tillie-tudlem — ni vet sjelf att han alltid ansågs ha’ ett godt öga
till unga fröken — och han ba’ mig kasta bort min käpp,
hvarpå mor och jag gåfvo oss fångna — och jag tror de skulle låtit
oss slippa undan, om inte Kettledrummle blifvit tagen strax
bredvid oss — ty Anders Wilsons klippare, som han red på,
hade förut varit en dragonhäst, och ju värre Kettledrummle
sporrade honom för att komma undan, ju värre sprang djuret
till dragonerna, när han såg dem rycka upp, — för när mor
och han råkades, ryckte de på soldaterne, och jag låfvar de
gåfvo dem sina fiskar varma! Yngel af den Babyloniska
skökan var det bästa namn de gaf dem. Och dermed stod allt i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:36:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fanatism/0146.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free