Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet XIV - Kapitlet XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
141
för den afdelning hvaröfver han förde befälet. Då han fick
höra de ordres denne medförde, red Bothwell genast tillbaks till
förtrafven af sin trupp-afdelning, i det han befallte dem att
sluta lederna, samt påskynda sin ridt, och färdas under tystnad
och med försiktighet, emedan de snart skulle befinna sig i
fiendens åsyn.
KAPITLET XV.
Quantum in nobis, vi ansett till slut,
For bäst att ej Kristet blod mer gjuts ut,
■Underhandlingen skola v: granska, och så
Försöka en vänlig förlikning oss få.
Som kan sluta allt gräl och byta i frid.
Utan hugg eller slag, denna blodiga strid.
BUTLER.
Ryttarnes ökade traf betog snart de nitiska fångarne den
nödvändiga andedrägten, om också ej lusten att predika. De hade
nu för mer än en mil sedan lemnat den skogstrakt, genom
hvilken de färdats ända från Tillietudlem. Några björkar och
ekar prydde ännu de smala dalgångarna, eller intogo i
dverg-aktiga dungar mossens sanka slätter; men dessa försvunno efter
hand, och en vidsträckt och ödslig trakt låg framför dem,
höjande sig till kullar af mörk ljung, afskurna af djupa åbäddar,
hvarigenom bergströmmar banade sig väg om vintern, men som
om sommaren utgjorde oformliga aflopps-kanaler för obetydliga
bäckar, hvilka letade sig fram ibland hopar af sten och grus —
verkningarna och tecknen till deras vinter-raseri — liksom lika
så många slösare, hvilka råkat i förfall genom följderna af
fordna utsväfningar och dårskaper. Denna öde nejd tycktes
sträcka sig längre än ögat kunde nå, utan att äga den storhet
eller ens värdighet, som vanligen utmärker en vild bergstrakt,
men likväl anslående till följe af det ofantliga förhållande, hvari
den stod till sådana af naturen mera gynnade platser i trakten,
som voro lämpligare för odling och mera passande för
menniskans uppehälle, och derigenom oemotståndligt påtvingande
åskådarens själ en känsla af naturens allmakt och den,
jemförelsevis taget, fullkomliga gagnlösheten af de beprisade
förbättringsmedel, hvilka menniskan är i stånd att sätta emot klimatets och
markens olägenheter.
Det är en anmärkningsvärd verkan af dylika vidsträckta
Ödemarker, att de äfven ingifva dem, som i betydligt antal fär-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
