Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142
das genom dem, en föreställning om enslighet; så mäktigt
gripes inbillningen af missförhållandet mellan den omgifvande öde
trakten och sällskapet, som öfverfar den. Sålunda torde
medlemmarne af en karavan på tusen själar, i Afrikas eller
Arabiens öknar känna en ensamhet, som är okänd för den
enskildt^ resande, hvars ensamma färd ligger genom ett idogt och
odladt land.
Det var derföre ej utan en egendomlig sinnesrörelse, som
Morton på ungefär en half mils afstånd varseblef den
kavalleritrupp, hvilken hans bevakning tillhörde, skrida uppför en brant
och slingrande stig, som ifrån den jemnare mossen höjde sig
inåt kullarna. Deras antal, hvilket tycktes fruktansvärdt, när
de voro hopträngda på smala vägar, och syntes mångdubbladt,
då de visade sig delvis och på olika punkter mellan träden, var
nu ögonskenligen förminskadt genom att det på en gång
framställde sig för blicken, och i ett landskap, hvars vidsträckthet
stod i ett så ofantligt förhållande till kavalleri-kolonnen, att då
den, mer lik en drift af svart boskap än en trupp soldater,
långsamt rörde sig öfver kullens yta, dess antal och styrka
syntes lumpet och föraktligt.
"Säkert," sade Morton till sig sjelf, "skulle en handfull
beslutsamma män kunna försvara hvilket pass som helst bland
dessa berg emot en så obetydlig styrka som denna, förutsatt att
deras tapperhet motsvarade deras enthusiasm."
Medan han gjorde dessa betraktelser hade de honom
bevakande ryttarnes snabba ridt snart öfverfarit den rymd, som
skiljde dem fråri deras kamrater, och innan fronten af
Claverhouse^ kolonn nått spetsen af kullen, uppför hvilken de setts
tåga, hade Bothwell med efter-truppen och fångarne upphunnit
den af hans befälhafvare anförda hufvudstyrkan. Vägens
ytterliga oländighet, som ömsom var brant och ömsom sumpig,
fördröjde kolonnens fortkomst, hvilket isynnerhet var fallet med
efter-truppen, emedan hufvudstyrkan under sin färd vid många
tillfällen uppsparkade gungflyn, och gjorde vägen så
bottenlös, att de efterföljande nödgades lemna den trampade stigen
och söka sig en säkrare väg hvar de kunde.
Vid dessa tillfällen blefvo den Vördige Gabriel
Kettle-drummles och Mause Headriggs missöden betydligt försvårade,
emedan de råa soldaterna, af hvilka de bevakades, nödgade dem
att- med all den fara, hvarföre så oerfarna ryttare naturligtvis
skulle blottställas, låta sina hästar sätta öfver aflopps-grafvar
och bäck-rännilar, eller drifva dem genom moras och kärr-drog.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
