Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet XVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154
Bothwells väg och anföll honom man emot man. Hvardera af de
båda stridande ansågs såsom sitt partis kämpe, och ett uppträde
följde, som är vanligare i romanen än den verkliga historien, i
det bådaderas följeslagare genast stannade och sågo på, liksom
om dagens öde skulle afgöras genom utgången af kampen mellan
dessa båda fruktade krigare. De stridande sjelfva tycktes vara
af samma tanka, ty sedan de vexlat några häftiga hugg och
stötar, höllo de stilla några ögonblick, liksom på gemensam
öfverenskommelse, för att hemta den af de föregående
ansträngningarna medtagna andan, och bereda sig till en enviges-kamp,
hvari hvardera tycktes vara medveten af att han funnit sin man.
"Du är den nedrige mördaren Burley," sade Bothwell, i
det han tog ett fast tag om sitt svärd och bet ihop tänderna —
"du undkom mig en gång, men," — härvid svor han en ed, som
var för ryslig för att återges — "ditt hufvud är vardt sin vigt
i silfver, och det skall följa hem vid min sadelknapp, eller också
skall min sadel gå hem utan mig."
"Ja," svarade Burley med sträng och dyster betänksamhet,
"jag är den John Balfour, som låfvade att lägga ditt hufvud
så lågt, att du aldrig mer skulle lyfta upp det igen, och må
Gud göra det och ännu mer åt mig, om jag ej håller mitt ord."
"En bädd af ljung således, eller tusen mark!" sade
Bothwell i det han med hela sin styrka riktade ett hugg emot Burley.
"Herrans och Gideons svärd!" svarade Balfour, i det han
parerade och besvarade hugget.
Sällan hafva två kämpar råkats som varit mera jemngoda
i kroppsstyrka, i skicklighet att sköta sina vapen och sina hästar,
samt i beslutsamt mod och oförsonlig fiendskap. Sedan de vexlat
flera ursinniga hugg, hvarvid de tillfogade hvarandra åtskilliga,
ehuru obetydliga sår, rusade de hvarandra på lifvet med ett
dödligt hats hela förbittring, och i det Bothwell grep sin fiende
vid axelgehänget, medan Balfour fattade tag i hans rockkrage,
föllo de båda hufvudstupa till marken. Burleys kamrater
skyndade till hans bistånd, men drefvos tillbaka af dragonerna,
hvarpå striden åter blef allmän. Men ingenting kunde afleda de
båda kämpandes uppmärksamhet från hvarandra, eller föranleda
dem att släppa det mordiska tag hvarmed de vältade omkring
på marken, i det de med äkta blodhundars hårdnackenhet sletos,
brottades och fradgade af raseri.
Flere hästar gingo öfver dem under handgemänget utan
att någondera släppte sitt tag, tills Bothwells högra arm
krossades af ett hofslag, då han med ett djupt och qväfdt anskri
lemnade sitt grepp och båda de stridande sprungo upp på sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
