- Project Runeberg -  Fanatismen /
160

(1855) [MARC] Author: Walter Scott
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet XVII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ICO

en herrlig syn! Min ande är såsom den välsignade Elihu’s, den
brinner inom mig — mina inelfvor äro såsom vin hvilket saknar luft —
de äro färdiga att spricka liksom nytappade buteljer. O, att Han
måtte se till sitt eget folk på denna domens och befrielsens dag! —
Och hvad vållar er nu, fromme Mr Gabriel Kettledrummle ? Jag
säger, hvad vållar dig, som var en Nazaren, renare än snö,
hvitare än mjölk, rödare än rubiner — Jag säger, hvad vållar dig
nu, att du är svartare än kol, att din skönhet är förgången, och
din fägring förvissnad såsom en torr blomkruka? Sannerligen
är det ej tid på att stiga upp och handla, att ropa högt och
skona ingen, och brottas för de stackars gossarna som äro der
borta, vittnande med sitt eget och sina fienders blod."

Denna uppmaning innebar en förebråelse emot Mr
Kettledrummle, hvilken, ehuru en verklig Boanerges eller dundrets
son i predikstolen, då fienden var på tillbörligt afstånd, och
som vi sett, temligen oregerlig när han befann sig i deras
våld, likväl blifvit slagen med stumhet af skjutandet, skriken
och ropen, som nu uppstego från dalen och — hvilket torde
varit fallet med mången hederlig karl, i en belägenhet der han
hvarken kunde fly eller fäkta — var för mycket förfärad för att
passa på något gynnande tillfälle, för att förkunna
Presbyteria-nismens fasor. Han hade likväl ej alldeles förlorat hvarken sin
själsnärvaro, eller sin svartsjuka om sitt rykte som en ren och
oförfärad ordets förkunnare.

"Tig, qvinna," sade han, "och stör ej mina tysta
betraktelser och den kamp som jag utkämpar; men sannerligen
börjar ej fiendernas skjutande att tilltaga, och till äfventyrs torde
någon kula kunna nå oss ända hit. Se! jag vill fördölja mig
bakom sten-kumlet, såsom bakom ett starkt skyddsvärn."

"Han ä’ bara en feg stackare när allt kommer omkring,"
sade Cuddie, som sjelf ingalunda saknade det slags mod,
hvilket består i känslolöshet för faran; "han ä’ bara en feg,
slad-drande stackare. Han ska’ aldrig träda i Rumbleberry’s skor.
— Tusan! Rumbleberry slogs och grälade som en flygande
dragon. Det var stor synd, stackars karl, att han inte
kunde lura rännsnaran. Men de säger att han gick dit sjungande
och fröjdande sig, alldeles som jag skulle gå till en skål
hafre-mjöls-välling, i fall jag vore hungrig, hvilket jag har goda
utsigter till att bli’. — Ack, min Gud! detta ä’ en förskräcklig
syn och likväl kan man inte hålla sina ögon ifrån’et."

Stark nyfikenhet å Mortons och Cuddie’s sida, jemte
gamla Mause’s upphetsade svärmeri, qvarhöll dem derföre på den
plats hvarifrån de bäst kunde öfverse stridens gång, i det de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:36:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fanatism/0172.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free