Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet XVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172
sorl, hvilket genljöd genom den beväpnade församlingen vid
en uppmaning, som var så väl afpassad för hvad de samma
dag gjort, och för det som ännu återstod dem att göra. De
sårade glömde sina plågor, de svaga och hungriga sin
kraftlöshet och sina försakelser — alla lyssnade blott till en lära, som
höjde dem öfver jordiska behof och omsorger, och gjorde deras
sak till Gudomens. Många trängde sig omkring talaren, då han
nedsteg från den upphöjning hvarpå han stått, och i det de
omfamnade honom med händer, på hvilka blodet ännu satt lefradt,
låf-vade de heligt att visa sig såsom Himlens trofasta stridsmän.
Utmattad af sin hänförelse, och af den ifver som lifvat
honom under talet, kunde predikanten endast svara med
afbrutna ord, — "Gud välsigne er, mina bröder; — det är Hans
sak. — Våren ståndaktige och kämpen såsom män; — det
svåraste som kan träffa oss är en kort och blodig väg till Himlen."
Balfour och de öfrige anförarne hade ej varit sysslolösa
under dessa andliga öfningar. Vakteldar antändes, skildtvakter
utställdes och anordningar vidtogos att vederqvicka hären med
sådana lifsmedel, som man i hast kunnat anskaffa från de
närmaste bondgårdarna och byarna. Sedan det närvarande
behofvet sålunda blifvit afhulpet, vände de sina tankar på
framtiden. Partier hade utskickats för att utsprida nyheten om den
vunna segern, och med godo eller ondo anskaffa hvad som var
behöfligast. Detta hade lyckats dem öfver all förmodan,
emedan de i en by kommit öfver ett litet magasin med proviant,
furage och ammunition, som blifvit anskaffadt för de kungliga
trupperna. Denna framgång befriade dem ej blott ifrån
stundens kraf, utan ingaf dem äfven sådana förhoppningar för
framtiden, att i stället för att flera af dem förut börjat svalna,
i sitt nit, de nu enhälligt beslöto att förblifva under vapen, och
anförtro sig sjelfva och sin sak åt krigslyckan.
Hvad man än må tänka om öfverdriften eller det
inskränkta bigotteriet i många af deras satser, kan man likväl ej
neka berömmet för hängifvet mod åt några hundrade bönder,
som utan anförare, utan penningar, utan magasiner och utan
någon bestämd plan för sitt företag, samt nästan utan vapen,
upprätthållna endast af sitt inneboende tros-nit och sin afsky
för sina styresmäns förtryck, vågat förklara öppet krig mot en
stadgad regering, som understöddes af en regulier armé och af
tre konungarikens förenade makt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
