- Project Runeberg -  Fanatismen /
174

(1855) [MARC] Author: Walter Scott
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet XIX

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

174

Slottets öfriga invånare befunno sig äfven i ett tillstånd
af ängslan och misslynnthet. Lady Margretha tyckte att
Öfverste Grahame, genom att anbefalla en afrättning vid hennes
hus-dörr och vägra att på hennes anhållan bevilja en benådning, ej
allenast brustit i den aktning han var skyldig hennes rang, utan
äfven gjort intrång i hennes feodala rättigheter.

"Öfversten," sade hon, "hade bort erinra sig, Herr
svåger, att baroniet Tillietudlem har det friherrliga
hals-rätts-pri-vilegiet, sä att om gossen skulle afrättas på min egendom —
hvilket jag likväl anser som högst opassande, då man besinnar
att den endast innehafves af fruntimmer, för hvilka dylika
sorgespel ej gerna kunna vara synnerligt behagliga — borde han,
enligt allmän lag, blifvit utlemnad till min Intendent, för att
förhöras i hans närvaro."

"Krigslagen går framför alla andra lagar, fru svägerska,"
svarade Major Bellenden; "ehuru jag måste medge, att jag
tycker Öfverste Grahame varit nästan väl försumlig i den
uppmärksamhet han var er skyldig; och jag är ej alls öfverdrifvet
smickrad af att han beviljade Lörd Evandale — förmodligen emedan
han är en Lörd och har inflytande i Stats-Rådet — en anhållan,
som han vägrade en så gammal Konungens tjenare som mig.
Men blott den stackars gossens lif är räddadt, kan jag trösta
mig med slut-strofen i en visa, hvilken är lika gammal som jag
sjelf;" och dermed började han gnola på en versstump, —

" ’Om genom sliten drägt och lockar grå
Den stränga kölden biter, ej sitt mod
En tapper Kavaljer förlora kan ändå, —
Ett glas med sekt ger värma åt hans blod.1

"Jag måste bli’ er gäst här i dag, fru svägerska," fortfor
han; "ty jag önskar höra utgången af det här upploppet vid
Loudon-hill, ehuru jag ej kan fatta att de kunna hålla stånd
emot en sådan kavalleri-korps som våra förmiddags-gäster. -—
Ack, den tiden är förbi, dä jag ej skulle haft lust att sitta
mellan skål och vägg, väntande på nyheter om en skärmytsling som
hölls ej fullt tio mil ifrån mig; men som det slår i den gamla
visan, —

’Af åren nött skall den starkaste båga brista itu,
Af tiden den blankaste klinga med rost öfvertäcks,

Och aldrig en men’ska så stark blifvit skapad ännu,
Att hon icke af tiden och åren besegras och bräcks.1"

"Det skall hjertligt fägna oss om ni vill stanna qvar,
svåger," sade Lady Margretha; "och ehuru det är ohöfligt att
lemna er ensam, skall jag begagna mig af mitt gamla privilegium

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:36:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fanatism/0186.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free