Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet XIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•175
att se till mitt hushåll, hvilket kommit i någon oordning genom
denna lilla festlighet."
"Ack, jag hatar allt krus, lika mycket som jag hatar en
snubbelfotad häst," svarade Majoren. "Dessutom skulle er
person vara hos mig och edra tankar hos kall mat och öfverblifna
pastejer. — Hvar är Edith?"
"Ilon har gått på sitt rum, hörde jag, och lagt sig en
liten stund, emedan hon kände sig litet illamående," sade
hennes farmoder. "Hon skall få några droppar så snart hon vaknar."
"Bab! bah! hon är bara sjuk vid soldaterna," svarade Major
Bellenden. — "Hon är inte van att se den ena bekanta föras
ut för att skjutas, och en annan tåga bort i aktiv tjenstgöring,
med utsigt att ej komma tillbaks igen. Hon finge snart vänja
sig dervid, om inbördes kriget skulle bryta ut igen."
"Gud förbjude det, svåger!" sade Lady Margretha.
"Ja, Himlen förbjude det, som ni säger — jag vill
emellertid spela ett parti bräde med Harrison."
"Han har ridit ut, sir, för att söka inhemta några
underrättelser om slaget, "sade Gudyill.
"Må fan ta’ slaget," sade Majoren; "det försätter hela
hushållet här i en sådan villervalla, som om det aldrig för
funnits något sådant i landet — och likväl fanns det ett sådant
ställe som Kilsythe, Jolin."
"Ja, och som Tippermuir, ers Nåd," svarade Gudyill, "der
jag var hans Nåds, min husbondes högra flygelman."
"Och Alford, John, der jag anförde rytteriet; och
Inner-lochy, der jag var den store Markisens adjutant; och Gamla
Earn och Dee-bryggan."
"Och Philiphaugh, hans Nåd," sade John.
"Hm!" svarade Majoren, "ju mindre vi tala om den
saken, John, dess bättre."
Men sedan de nu en gång kommit riktigt in på kapitlet
om Montrose’s fälttåg, krigade Majoren och John Gudyill en
god stund så duktigt, att de höllo den fruktansvärda fienden,
Tiden, från lifvet på sig, med hvilken gamla afskedade
krigsbussar vanligen ligga i ständig fejd, under det lugna slutet af
ett verksamt lif.
Det har ofta blifvit anmärkt att nyheter om vigtiga
tilldragelser sprida sig med en nästan otrolig skyndsamhet, och att
i hufvudsaken vigtiga, ehuru i bi-omständigheterna otillförlitliga
berättelser föregå den säkra underrättelsen, liksom de blifvit
framförda af luftens bevingade invånare. Dylika rykten gå
verkligheten i förväg, ej olika de "skuggor af kommande tilldraget-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
