Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet XIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•180
"På torn-bastionen, fröken, för att rikta kanonerna," blef
svaret.
Till bastionen skyndade hon sig således, uppehållen af
tusende hinder, och fann den gamla herrn midt i sitt naturliga
militäriska element, befallande, förebrående, uppmuntrande,
undervisande och utöfvande alla en skicklig kommendants
mångfaldiga åligganden.
"Hvad i Guds namn är nu på färde, onkel?" utropade
Edith.
"På färde, kära barn?" svarade Majoren kallt, i det han
med glasögon på näsan undersökte riktningen af en kanon —
"på färde? — Jo — höj drufven ett litet grand till, John
Gu-dyill — på färde? Jo, Claverhouse är slagen, kära du, och
whig-garna rycka emot oss med en betydlig styrka, det är hela saken."
"Barmhertige Gudi" sade Edith, hvars blick i detsamma
råkade falla på landsvägen, som gick utmed strömmen, "och der
borta komma de."
"Der borta? — hvar?" sade veteranen, i det hans ögon togo
samma riktning och han varseblef en stor ryttar-skara komma
utför vägen. "Till edra kanoner, mina gossar," var hans första
utrop; "vi skola låta dem betala tull då de passera höjden. —
Men håll, håll, det der är bestämdt Lif-gardet."
"Ah nej, onkel, nej," svarade Edith; "se hur’ oordentligt
de rida och hur’ illa de hålla sina led; detta kan ej vara
samma ståtliga soldater som lemnade oss i dag på morgonen."
"Ack, min kära flicka!" svarade Majoren, "du förstår inte
skillnaden mellan män före en strid och efter ett nederlag; men
Lif-gardet är det, för jag ser de röda och blå färgerna, och
känner igen det kungliga standaret. Det fägnar mig att de
åtminstone räddat det."
Hans mening bekräftades då ryttarne kommo närmare och
slutligen gjorde halt på vägen nedanför Borgen, medan deras
befälhafvare hastigt red uppför höjden, och lemnade dem att
pusta och förfriska sina hästar.
"Det är bestämdt Claverhouse," sade Majoren; "och det
fägnar mig att han undkommit; men han har förlorat sin
ryktbara svarta häst. Underrätta Lady Margretha derom, John
Gud-yill, och säg till om några förfriskningar samt skaffa hafra åt
dragonernas hästar. Kom, Edith, och låt oss skynda ner för
att emottaga honom. Jag gissar vi få höra så lagom hugnande
nyheter."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
