Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet XX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•183
alltid varit det mål jag åsyftat. Jag torde kanske drifvit
strängheten till grymhet, men jag har handlat efter min bästa
öfvertygelse, och vill nu ej unna mina egna känslor ett djupare
deltagande än jag förut skänkt andras.7’
"Jag är förvånad öfver er sinnesstyrka under alla de
ledsamma omständigheterna af denna affär,77 fortfor Majoren.
"Ja," svarade Claverhouse, 77mina fiender i Stats-rådet,
skola ge mig skulden för hela denna olycka -— jag föraktar
deras anklagelser. De skola förtala mig hos min monark —
jag kan vederlägga deras smädelser. Statens fiender skola
jubilera öfver min flykt — men den dag skall komma, då jag
skall visa dem att de jubilerat för tidigt. Denna yngling som
fallit, stod emellan en sniken slägting och arfskapet efter mig —
ty som ni vet är mitt äktenskap barnlöst; men frid vare med
honom! fäderneslandet kan bättre undvara honom än er vän Lörd
Evandale, ehuru jag fruktar att äfven han fallit, efter att hafva
förhållit sig utmärkt tappert."
"Hvilken olycklig dag!77 utropade Majoren. "Jag hörde
visst ett rykte ditåt, men det motsades strax efteråt, med tillägg
att den stackars unga adelsmannens häftighet förorsakat
bataljens förlust.77
"Nej, inte så Major," sade Grahame; "må tadlet, om det
är befogadt, drabba de lefvande och lagrarna ofördunklade
blomstra på de fallnes grafvar. Jag vill likväl ej omnämna Lörd
Evandales död som säker; men jag fruktar att han måste
vara fången eller dödad. Han hade likväl slagit sig ur
handgemänget sista gången vi talte vid hvarandra. Vi höllo då på att
lemna slagfältet med en efter-trupp af knappt tjugu man; det
öfriga regimentet var nästan skingradt."
"De ha’ likväl samlat sig snart nog igen," sade Majoren, i det
han genom fönstret såg ut på dragonerna, som betade sina
hästar och förfriskade sig vid bäcken.
"Ja," svarade Claverhouse, "mina skälmar voro föga
frestade att rymma eller fly längre, än de drefvos af sin första
paniska förskräckelse. Det råder klen vänskap och föga
artighet mellan dem och bondfolket här i trakten; hvarenda by de
färdas igenom skall sannolikt resa sig emot dem, och således
drifvas de skurkarna tillbaks till sina fanor af en helsosam
skräck för spett, högafflar, pikar och qvastkäppar. ■— Men låt
oss nu tala om edra planer och behöfver, samt om medlen att
erhålla underrättelser ifrån er; och uppriktigt sagdt, tviflar jag
inte på att långe kunna hålla stånd i Glasgow, äfven om jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
