Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet XXI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•191
gon utsigt till befrielse, utom genom vapenmakt, förorsakade
uppresningen, hvilken, som vi redan sett, började med
Claver-house’s nederlag i den blodiga skärmytslingen vid Loudon-hill.
Men oaktadt den andel han haft i segern, var Burley
långt ifrån att befinna sig på den höjd hans ärelystnad
eftersträfvade, hvilket till en del härledde sig från de skiljaktiga
meningar, som rådde bland insurgenterna rörande Erkebiskop
Sharpe’s mord. De våldsammare ibland dem gillade väl detta
dåd såsom en handling af rättvisa, genom Gudomens omedelbara
ingifvelse verkställd på en Guds kyrkas förföljare; men större
delen af Presbyterianerna ogillade våldsbragden såsom ett högst
tadelvärdt brott, ehuru de medgåfvo att Erkebiskopens straff
blott varit välförtjent. Insurgenterna voro äfven af stridiga
å-sigter i fråga om en annan hufvudpunkt, som redan blifvit antydd.
De häftigaste och ursinnigaste svärmarne fördömde nemligen de
predikanter och församlingar, hvilka på hvad sätt som helst
ingått på att utöfva sin religion med den herrskande styrelsens
tillstånd, såsom saker till ett fegt afstående af Kyrkans
rättigheter, hvilket de ansågo som en fullkomlig Erastianism, eller ett
Guds kyrkas underläggande en jordisk styrelses stadgar, och
derföre påstodo var föga bättre än påfvedöme eller prelat-välde.
— Det mera sansade partiet åter åtnöjde sig med att erkänna
Konungens rättighet till thronen, och erkänna hans myndighet i
verldsliga angelägenheter, så länge den utöfvades med
tillbörligt afseende på undersåtens fri- och rättigheter, och i enlighet
med rikets lagar. Men de strängare Puritanerna, hvilka af sin
hufvudman Richard Cameron, fått namnet Cameronianer, gingo
ända derhän, att de förnekade den regerande monarken och hvar
och en af hans efterträdare, som ej erkände det Högtidliga
Tros-förbundet. Tvedrägtens frön voro således ymnigt utsådda
inom denna olyckliga hop, och oaktadt sin egen enthusiasm samt
sin stora tillgifvenhet för den våldsammaste af de åsigter vi
omnämnt, såg Balfour ej något annat än fullkomlig undergång
för den gemensamma saken, i händelse de påyrkades i ett
ögonblick, då enighet var af så mycken vigt. I följd häraf ogillade
han, som vi sett, Macbriars ärliga och lågande nit, och var
ytterst angelägen om att förskaffa sig de moderata
Presbyterianer-nas bistånd till regeringens omedelbara störtande, i förhoppning
att sedermera blifva i stånd att föreskrifva dem hvad som skulle
sättas i dess ställe.
Ilan var derföre synnerligen angelägen om att vinna
Henrik Morton för insurgenternas sak, hvars faders minne var
allmänt aktadt bland Presbyterianerna, och hvars familj och utsig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
