Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet XXIII - Kapitlet XXIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•210
gow. Dessa voro de besiat som fattades vid denna
rådplägning och således var det sannolikt att Mortons första företag
vid hans inträde på det verksamma lifvets bana komme att blifva
ett anfall på ett slott tillhörigt hans älskarinnas farmor, och
för-svaradt af hennes anförvandt, Major Bellenden, hos hvilken
han sjelf stod i så mycken förbindelse. Han kände till fullo det
brydsamma i sin belägenhet, men tröstade sig med den
betraktelsen, att hans nyförvärvade makt i insurgent-hären, skulle i
alla händelser sätta honom i tillfälle att lemna Tillietudlems
invånare ett beskydd, som han under inga andra omständigheter
skulle kunnat förskaffa dem, och han var ej heller utan allt hopp,
att han skulle blifva i stånd att utverka en sådan förlikning
mellan dem och den Presbyterianska armén, som skulle
tillförsäkra dem om en trygg neutralitet under det förestående kriget.
KAPITLET XXIV.
Från slagfältet red en riddare god,
Haas häst var våt af regn och blod.
F1NLAY.
Vi måste nu återvända till Borgen Tillietudlem och dess
invånare. Morgonen efter striden vid Loudon-hill hade redan
upplyst dess bastioner, och försvararne hade redan återtagit de
arbeten hvarigenom de ärnade försätta platsen i försvarsstånd,
då väktaren i det höga, så kallade Vård-tornet, gaf tecken att
en ryttare nalkades. Då han kom närmare angaf hans drägt
honom vara en officer vid Lif-gardet, och så väl hästens
långsamma gäng, som det sätt hvarpå ryttare lutade sig emot
sadelbågen, utvisade tydligt att han var sjuk eller sårad.
Gångporten öppnades genast för att emottaga honom, och Lörd
Evandale red in på borggården, så utmattad af blodförlust att han
knappt var i stånd att stiga af hästen utan biträde. Då han
inträdde i salen, stödd emot en betjent, skreko fruntimmerna
till af öfverraskning och förskräckelse vid anblicken af hans
dödsbleka och blodbestänkta utseende, hvilket i förening med
hans sönderslitna och smutsade uniform, samt hans t of viga och
oordnade hår kom honom att snarare likna ett spöke än en
mensklig varelse. Men deras nästa utrop var ett glädjerop
öfver hans räddning.
"Gud ske lof!" utropade Lady Margretha, "att ni är här
och har undsluppit de blodtörstiga mördarnes händer, som
nedhuggit så många af Kungens trogna tjenare!"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
