Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet XXIV - Kapitlet XXV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•218
"En opassande och vilseledd ömhet kan behöfva stöd,
Jenny — pligten kan stöda sig sjelf; men jag vill ej göra
någonting förhastadt. Jag skall skaffa mig underrättelse om skälen
till hans uppförande — och sedan — förskjuta honom för
alltid," var hennes unga frökens fasta och bestämda svar.
Öfverväldigad af ett uppförande, hvars skäl hon ej kunde
fatta och hvars förtjenst hon ej kunde uppskatta, mumlade
Jenny mellan tänderna, — "Konstigt! Se’n första svedan ä1 öfver,
ta’r Miss Edith det lika lätt och mycket lättare än jag, fast jag
ii’ säker på att jag aldrig brydde mig hälften så mycket om
Cuddie Headrigg som hon gjorde om unga Milnwood. Men i alla
händelser torde det vara så godt att ha’ en vän på båda sidor;
ty om whiggarna skulle komma att ta’ in Slottet, hvilket ä7
mycket sannolikt, då det finns så litet matvaror, och dragonerna
sluka i sig det lilla som finns, och Milnwood och Cuddie i så
fall få öfvertaget, vore deras vänskap värd pengar. — Jag tänkte
just så i morse då jag fick höra nyheten."
Med denna tröstande betraktelse gick kammarpigan till
sina vanliga sysslor och lemnade sin matmor att bäst hon gitte
lexa upp sin själ, för att utrota de känslor hon hittills hyst
för Henrik Morton.
KAPITLET XXV.
Til! storras, ännu en gång till storms, god’ ränner!
SHAKSPEARE.
Alla de underrättelser de samma dag kunnat inhemta,
föranledde dem till den förmodan, att insurgent-hären påföljande
morgon i dagningen skulle anträda sin marsch på Tillietudlem.
Lörd Evandale’s sår hade blifvit undersökta af Pike, som afgaf
en gynnsam berättelse om dem. De voro talrika, men alla utan
betydenhet, och blodförlusten hade kanske lika mycket som Lady
Margrethas beprisade universal-medicin, bidragit att förekomma
sårfebern, så att ehuru patienten kände någon smärta och
mycken mattighet, påstod han likväl att han var i stånd att vanka
omkring med tillhjelp af en käpp. Under sådana förhållanden
vägrade han att hålla sig på sitt rum, både för att kunna
uppmuntra soldaterna genom sin närvaro, och göra några nödiga
tillägg vid försvars-planen, hvilken Majoren kunde anses hafva
anordnat efter en något föråldrad krigs-method — en sak hvari
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
