Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet XXV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•219
Lörd Evandale var ganska befogad att gifva råd, då han i sin
ungdom tjent både i Frankrike och Nederländerna. Det fanns
likväl föga eller ingen anledning att göra några förändringar i
de redan vidtagna försvars-anstalterna, och med undantag af
artikeln proviant, tycktes det ej finnas något skäl att hysa
farhågor för försvaret af en så fast borg, emot sådana angripare
som de af hvilka den nu hotades.
I dagningen voro Lörd Evandale och Major Bellenden
åter på bastionerna och öfversågo sina förberedelser, samt
väntade oroligt på fiendens annalkande. Jag borde nämnt att
spionernas underrättelser nu mera blifvit regelbundet afgifna och
emottagna; men Majoren bemötte berättelsen att Morton var i
vapen emot styrelsen med den föraktligaste vantro.
"Jag känner gossen bättre," var det enda svar han
vär-digadcs lemna; "karlarna ha’ ej vågat sig nog nära, och
blifvit bedragna af någon sällsam likhet eller snappat upp något
löst prat."
"I detta fall är jag ej af samma tanka som ni, Major,"
sade Lörd Evandale; "jag tror att ni kommer att få se denna
unga herre i spetsen för insurgenterna, och ehuru det skall göra
mig hjertligt ondt, skall det likväl inte alls förvåna mig."
"Ni är lika elak som Claverhouse," sade Majoren,
"hvilken i förrgårs morse sade mig midt i syna, att denna unga
man, som är en lika högsinnt och ädelmodig pojke som trots
någon jag ännu kännt, blott behöfde ett tillfälle för att ställa
sig i spetsen för de upproriska."
"Och om man besinnar den behandling han rönt, och de
misstankar som hvila på honom," sade Lörd Evandale, "hvilken
annan utväg står honom väl öppen? För min del vet jag knappt
antingen han mest skulle förtjena medlidande eller tadel."
"Tadel, Mylord? — Medlidande?" upprepade Majoren
förvånad öfver att höra sådana tänkesätt; "han skulle förtjena
att hängas, det är alltsammans; och vore han också min egen
son, skulle jag med nöje se honom upphissas i galgen — Tadel,
minsann! Men ers Herrlighet kan ej tänka som ni behagar tala."
"Jag försäkrar er på min heder, Major Bellenden, att jag
på någon tid varit af den tankan, att våra statsmän och
prelater drifvit sakerna till en beklaglig ytterlighet här i landet, och
genom mångahanda slags våldsamheter förbittrat ej blott de
lägre klasserna, utan äfven alla dem af en högre rang, hvilka ej
af ett häftigt parti-agg eller sträfvandet efter hofgunst fästats
vid deras fanor."
"Jag är ingen statsman," svarade Majoren, "och förstår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
