Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet XXVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•235
såsom han gjorde vid stormningen af Tillietudlems utanverk.
Med brinnande harm hörde Morton dessa betraktelser
framkastas af just samma män, som nyss visat tecken till modlöshet.
Men den orättvisa förebråelsen eldade blott hans täflan och lät
honom inse, att efter som han en gång inlåtit sig i en farlig
sak, var det alldeles nödvändigt för honom att antingen segra
eller dö.
"Jag har ingen annan utväg," sade han till sig sjelf.
"Alla skola medge — äfven Major Bellenden — äfven Edith —
att åtminstone hvad mod beträffade, hade rebellen Morton ej
van-slägtats från sin fader."
Efter denna motgång var hären försatt i ett sådant
upplösnings-tillstånd, att anförarne ansågo det rådligast att aflägsna
sig några mil från staden, för att vinna tid att ännu en gång
bringa dem till all den ordning de voro i stånd att antaga.
Rekryter tillströmmade emellertid oupphörligt, sannolikt mera
föranledda dertill af sin egen beklagliga belägenhet och
uppmuntrade af den fördel de vunnit vid Loudon-hill, än afskräckta
af det sista misslyckade företaget. Många af dessa slöto sig
särskildt till Mortons afdelning. Han hade likväl den
förödmjukelsen att finna oviljan emot sig snabbt tillväxa hos den
ofördragsammare delen af Covenanterna. Den klokhet, vida
utöfver sina år, som han ådagalade vid förbättrandet af sina
följeslagares krigstukt och ordnande, kallade de för en förtröstan
till köttsliga vapen, och hans allmänt kända fördragsamhet emot
dem, hvilkas religiösa tänkesätt afveko från hans egna,
förskaffade honom det orättvisa till-namnet Gallion, som ej brydde
sig om något af dessa ting. Men hvad som var ännu värre än
dessa misstydningar, var att insurgent-pöbeln, som alltid var
hög-Ijuddast i sina bifalls-rop för alla, hvilka hyllade öfverdrifna
politiska eller religiösa åsigter, och hyste motvilja för dem,
som sökte bringa dem under krigstuktens ok, öppet föredrog
de mera fanatiska anförarnes leder, hos hvilka enthusiasmen för
saken ersatte bristen på god ordning och militärisk lydnad,
hvilka band Morton sökte pålägga dem. Med ett ord, medan
Morton fick bära den hufvudsakliga bördan af befälet — ty
hans embets-bröder afstodo beredvilligt till hans förmån allt det
besvärliga och ledsamma vid generals-befattningen — fann han
sig sakna den myndighet, som erfordrades för att bringa sina
anordningar till stånd.
Men oaktadt alla dessa hinder hade han under loppet af
några dagar lyckats införa så mycken disciplin i armén, att han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
