Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet XXVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•238
Han hade litet emellanåt fått underrättelser från Burley, men
de uppgåfvo endast i allmänhet att Slottet Tillietudlem fortfor
att hålla sig. Otålig öfver den ovisshet hvari han sväfvade
rörande detta för honom så ytterst vigtiga ämne, yttrade han för
sina medbröder i befälet sin önskan eller snarare sin afsigt —
ty han insåg ej något skäl hvarföre han ej skulle taga sig
samma frihet, som togs af hvar och en i denna illa organiserade
här — att på en dag eller par fara till Milnwood för att ordna
några enskildta angelägenheter af vigt. Detta förslag blef
likväl långt ifrån emottaget med bifall; ty de insågo tillräckligt
värdet af hans tjenster för att ej vilja mista dem, och voro
temligen medvetna af sin egen oförmåga att fylla hans plats; men
som de ej gerna kunde göra anspråk på att föreskrifva honom
strängare lagar än de underkastade sig sjelfva, tilläts han att
afresa utan att någon bestämd invänning gjordes deremot. Hans
Vördighet Mr Poundtext begagnade sig af samma tillfälle för
att aflägga ett besök i sitt eget hem, i grannskapet af
Milnwood, och hedrade Morton med sitt sällskap under resan. Som
hela trakten, med undantag af en och annan gammal konungskt
sinnad Barons borg, var tillgifven deras sak, färdades de utan
något annat åtfölje än den trogna Cuddie.
De framkommo nära solnedgången till Milnwood, der
Poundtext tog afsked af sina reskamrater och red vidare till sin egen
boning, som låg en half mil längre bort åt Tilliteudlem till.
Med hvilka invecklade känslor återsåg Morton ej, sedan han
nu blifvit ensam med sina egna betraktelser, de skogar, de
stränder och de fält, som varit förtroliga för honom alltsedan hans
ungdom! Både hans karakter, vanor, tänkesätt, och
sysselsättningar hade helt och hållet blifvit förändrade inom den korta
tidrymden af ett par veckor, och tjugo dagar tycktes haft samma
verkan på honom som likså många år. — En mild, romantisk,
saktmodig yngling, uppfödd i beroende och van att tåligt
fördraga en girig och tyrannisk slägtings nycker, hade plötsligt
genom förtryckets spö och en sårad känslas sporre blifvit
drifven att uppträda såsom anförare för beväpnade män, var på fullt
allvar invecklad i ofientliga värf, hade vänner att uppmuntra och
fiender att bekämpa, och kände sitt personliga öde förknippadt med
utgången af en folk-uppresning. Det föreföll honom som han med
ens blifvit förflyttad från ungdomens romantiska drömmar, till
den verksamma manna-ålderns omsorger och mödor. Allt hvad
som fordom intresserat honom var utplånadt ur hans minne, med
undantag endast af hans tillgifvenhet för Edith, och äfven
denna kärlek tycktes hafva antagit en manligare och mindre sjelfvisk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
