Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet XXVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•241
drägt; "och det vet jag då, att aldrig hade ni någon så’n der
spets-halsduk på Milnwood; för den der ha* inte jag sytt."
"Nej, nej, frun," svarade Cuddie; "den ha’ jag skaffat —
den fanns ibland Lörd Evandale’s grannlåter."
"Lörd Evandale?" svarade Alison, "det ä’ väl han då,
som whiggarna ärna hänga, efter hvad jag hört sägas."
"Whiggarna ärna hänga Lörd Evandale?" sade Morton,
på det högsta bestört.
"Ja, minsann ärna de inte så," sade hushållerskan.
"Förleden natt gjorde han ett utfall, som de kalla’t — min mors namn
var Utfall, och jag undrar på att de kunna ge Kristet folks namn
åt så’na okristliga förehafvanden — men han gjorde, som jag
sa’ ett utfall, för att skaffa proviant, och hans folk blef
tillbakaslaget och han sjelf tagen, och whig-Kaptenen Balfour lät
uppresa en galge och svor — eller bedyrade på sitt samvete,
för de svära inte — att om Borgen inte. blefve uppgifven tills
i morgon i dagningen, skulle han hänga upp den unga Lorden,
stackars karl, lika högt som Haman. — Detta ä’ svåra tider!
— men hvem kan hjelpa’t — sitt derföre ner och ät litet ost
och bröd tills bättre mat hinner bli’ i ordning. Ni skulle inte
fått veta ett ord om’et, om jag trott att det skulle skämt bort
er middag, mitt socker."
"Sadla genast hästarna, Cuddie, antingen de ätit upp
eller ej. Vi få inte hvila förrän vi kommit till Slottet," sade
Morton, och motstående alla Ailies böner, kastade han sig åter upp
i sadeln och fortsatte sin färd åtföljd af Cuddie.
Morton underlät ej att hålla stilla vid Poundtext’s
boning, och uppmana honom att åtfölja sig till lägret. Denna
hedervärda andans man hade nyss förut för ett ögonblick återtagit
sina fredliga lefnadsvanor, och höll på att läsa i en gammal
theo-logisk afhandling, med sin pipa i munnen och en mugg öl
bredvid sig, för att hjelpa honom att smälta det djupsinniga
innehållet. Det var med bitter ovilja som han lemnade dessa
hug-svalelser — med hvilket namn han benämnde sina studier —
för åter anträda en mödosam ridt på en stötande häst. Men
sedan han fått veta hvarom frågan var, uppgaf han med en djup
suck hoppet att få tillbringa en lugn afton i sin egen lilla
stu-der-kammare; ty han var fullkomligt ense med Morton derom,
att hvilken fördel Burley än kunde hafva af att tillvägabringa
en oförsonlig brytning mellan regeringen och Presbyterianerna,
genom att låta döda den unga adelsmannen, ingick det
ingalunda i det moderata partiets åsigter att tillåta en sådan
grymhet, och man gör Poundtext ej mer än rättvisa genom att till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
