Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet XXVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•251
de vill förorda denna ödmjuka böneskrift, innehållande de
besvär, som föranledt denna uppresning, och jag vill med mitt
hufvud ansvara för, att i fall deras afhjelpande beviljas oss,
skall största delen af insurgenterna lägga ner vapen."
Lörd Evandale genomläste skriften med uppmärksamhet.
"Mr Morton," sade han, "efter mitt enfaldiga förstånd,
anser jag att föga kan vara att invända emot de häri föreslagna
åtgärderna; ja, jag tror till och med att de i många
hänseenden torde öfverensstämma med Hertigens af Monmouth
enskild-ta tänkesätt, och likväl, för att vara uppriktig emot er, hyser
-jag ingen förhoppning om att de beviljas, så framt ni ej först
nedlägger vapen."
"Det vore rent af ett medgifvande, att vi ej hade rätt
att tillgripa dem," svarade Morton, "och det vill åtminstone
jag aldrig medgifva."
"Kanske är det för mycket begärdt att ni skulle det,"
sade Lörd Evandale, "och likväl är jag säker på att
underhandlingarna komma att stranda emot denna klippa. Sedan jag
nu öppet sagt er min tanka, är jag likväl beredvillig att göra
allt hvad i min förmåga står, för att tillvägabringa en
förlikning."
"Det är allt hvad vi kunna önska eller vänta," svarade
Morton; "utgången står i Guds hand som bestämmer öfver
Förstarnas hjertan. — Ni emottager således den fria lejden?"
"Ja visst," svarade Lörd Evandale; "och om jag ej
vidlyftigt ordar om den förbindelse hvari jag står till er, för det ni
för andra gången räddat mitt lif, så var öfvertygad om att jag
ej känner den mindre för det."
"Och garnisonen på Tiilietudlem?"
"Skall bli’ aflägsnad som ni föreslagit. Jag inser att
Majoren ej lär bli’ i stånd alt bringa upprors-makarne till
förnuft, och jag bäfvar vid tanken på följderna af att
fruntimmerna och den tappra gamle mannen blefve utlemnade åt den
blodtörstiga bofven Burley."
"Ni är i så fall fri," sade Morton. "Gör er i ordning
att stiga till häst; några karlar, som jag kan lita på, skola
beledsaga er, tills ni är i säkerhet för våra ströf-korpser."
Sedan han lemnat Lörd Evandale i stor öfverraskning och
glädje öfver sin oförmodade befrielse, skyndade Morton sig att
få några valda ryttare i vapen, hvar och en förande en
handhäst vid tygeln. Jenny, som under det hon lät den framsatta
förfriskningen smaka sig, lyckats försona sig med Cuddie, red nu
på denna tappra krigares högra sida. Trampet af deras hästar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
