Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet XXVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•252
hördes snart under Lörd Evandale’s fängelse-fönster, hvarpå två
ökända karlar inträdde i rummet, befriade honom från sina bojor,
förde honom utför trappan, och läto honom sätta sig upp på
en häst midt i truppen, hvarpå det bar af i friskt traf till
Tillietudlem.
Månskenet höll på att ge vika för dagningen, och dess
mörka torn färgades just af morgonens första bleka skimmer, då
de nalkades det gamla fästet. Truppen gjorde halt vid
utanverken, emedan den ej vågade nalkas närmare, af fruktan för
Slottets eld. Lörd Evandale ensam red fram till porten, på
något afstånd åtföljd af Jenny Dennison. Då de nalkades
denna hördes ett larm uppstå på borggården, som illa
öfverensstämde med en sommar-morgons fridfulla stillhet. Skrik och
svordomar, samt ett par pistol-skott förkunnade att myteriet
utbrutit. I detta kritiska ögonblick anlände Lörd Evandale till
porten der Halliday stod vakt. Denna man hade ogerna gifvit
sitt samtycke till sammansvärjningen, och varit den som satt
Jenny i tillfälle att komma ut ur Slottet för att meddela Lörd
Evandale komplotten. Då han hörde Lörd Evandale’s röst
insläppte han honom genast med glädje, så att han kom in midt
ibland de upproriska ryttarne, liksom om han fallit från
skyarna, just då de höllo på med verkställigheten af sin plan att
bemäktiga sig platsen, och voro sysselsatta med att afväpna och
öfvermanna Major Bellenden, Harrison och Slottets öfriga
invånare, hvilka gjorde allt det motstånd de förmådde.
Lörd Evandale’s uppträdande förändrade scenen. Han
fattade Inglis i kragen, och förebrående honom hans nedrighet,
befallte han två af hans kamrater att gripa och binda honom,
i det han försäkrade de andra, att deras enda hopp om
straff-löshet berodde på ögonblicklig underkastelse. Han befallde
derpå manskapet att ställa sig i sina led. De lydde. Han
kommenderade dem att koppla sina gevär. De tvekade; men
krigstuktens instinkt, i förening med den öfvertygelsen att deras
officers så dristigt utöfvade myndighet måste understödjas af någon
styrka utanför portarna, förmådde dem att underkasta sig.
"Tag bort dessa vapen," sade Lörd Evandale till
slottsfolket; "de skola ej återställas dem, förrän de bättre lärt sig
uppfatta hvarföre de blifvit dem anförtrodda. — Och nu,"
fortfor han, vändande sig till de upproriska, "bort härifrån — Gör
det bästa bruk af er tid och af den tre timmars vapenhvila
fienden beviljat er. Bege er åt Edinburgh till och möt mig
vid House-of-Muir. Jag behöfver ej varna er för att begå
några våldsamheter under vägen, då ni för er egen skull ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
