Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet XXIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•258
söka återgälda de stora tjenster jag emottagit af er, genom
att efter bästa förmåga söka framställa er karakter i dess
sanna dager för Major Bellenden och alla dem, hvilkas aktning ni
värderar."
"Jag väntade mig ej mindre af ert ädelmod, Mylord,"
sade Morton.
ITan ropade derefter på sina följeslagare och red sin väg
öfver heden, i riktning åt Hamilton till, i det deras fjäderbuskar
svajade och deras stålhufvor blänkte i solen. Cuddie Headrigg
ensam qvardröjde ett ögonblick efter sina kamrater, för att taga
ett ömt farväl af Jenny Dennison, som under denna korta
mor-gonridt lyckats återvinna sitt inflytande öfver hans känslofulla
hjerta. Ett par enstaka träd snarare bortskymde än dolde
deras tète-a-tëte, då de stannade sina hästar för att taga afsked.
"Farväl med er, Jenny," sade Cuddie, med en högljudd
ansträngning af sina lungor, som kanske var menad att blifva
en suck, men snarare ljöd likt ett. stönande — "Ni tänker ju
ibland på stackars Cuddie—en ärlig gosse som älskar er,
Jenny; ni tänker ju då och då på honom?"
"Ja ibland — när vällingen kokar," svarade den elaka
kammarjungfrun, som var ur stånd att återhålla infallet, eller
det skälmska leende som åtföljde det.
Cuddie hämnades såsom älskare af hans klass bruka göra,
och som Jenny sannolikt väntat; — han tog sin älskarinna
om halsen, kysste henne hjertligt på kinder och läppar, samt
vände derefter sin häst och trafvade efter sin herre.
"Jag tror fan ä* i pojken," sade Jenny, i det bon
torkade sig om munnen och ordnade sin hufvudbonad; "han har två
gånger så mycket ruter i sig som Tom Halliday, när allt
kommer omkring. — Kommer, Mylady, kommer — Gud tröste mig,
tror jag inte gamla-frun såg oss l"
"Jenny," sade Lady Margretha, då kammarjungfrun kom
fram, "var inte den unga mannen som anförde truppen, samma
en som blef papegoj-kapten, och som sedermera var fången på
Tillietudlem samma morgon Claverhouse var der?"
Jenny, som var glad öfver att förfrågningen ej gällde hennes
egna små angelägenheter, såg på sin unga matmor, för att om
möjligt upptäcka om det var hennes önskan att hon skulle tala
sanningen eller inte; men som hon ej var i stånd att varseblifva
någon vägledande vink, följde hon sin kammarjungfru-instinkt
och ljög.
"Jag tror inte det var han, Mylady," sade Jenny med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
