Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet XXX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2C8
Morton hade ej färdats sex eller sju mil, innan han märkte
sig vara hardt nära att stöta på de kungliga för-trupperna, och
då han kom uppför en höjd, varseblef han alla vägarna i
granskapet upptagna af beväpnade, hvilka i god ordning framryckte
till Bothwell-beden, hvarest de ärnade lägra sig öfver natten,
och hvilken låg ungefär två mil från Clyde, på andra sidan om
hvilken ström insurgent-hären var förlagd. Han öfverlemnade
sig åt den första framryckta kavalleri-trupp han råkade, och
yttrade sin önskan att få träffa Hertigen af Monmouth.
Under-officern, som anförde truppen, afgaf rapport härom till sin
närmaste man och denna åter till sin förman, hvarpå båda
genast redo till stället der Morton qvarhölls.
"Ni förlorar blott er tid och vedervågar ert lif, min vän,1’
sade en af detn till Morton; "Hertigen af Monmouth skall ej
emottaga några förliknings-anbud af beväpnade förrädare, och
edra grymheter hafva varit sådana, att de berättiga till hvad slags
vedergällning som helst."
"Jag kan ej tro," sade Morton, "att om Hertigen af
Monmouth äfven skulle anse oss som brottslingar, han skulle
för-dömma en så stor hop af sina medborgare, utan att ens afhöra
hvad de kunde hafva att anföra till sitt försvar. För min egen
del fruktar jag ingenting. Jag vet med mig sjelf att jag ej
lemnat mitt samtycke till eller min bekräftelse på någon grymhet,
och fruktan att oskyldigt lida för andras brott, skall ej afskräcka
mig från att fullgöra mitt uppdrag."
De båda officerarne sågo på hvarandra.
"Det förefaller mig, som detta vore den unga mannen om
hvilken Lörd Evandale talte," sade den yngre.
"Är Mylord Evandale vid armén?" sade Morton.
"Nej, det är han inte," svarade officern; "vi lemnade
honom i Edinburgh, emedan ban var för svag för att gå i fält. —
Ert namn är Henry Morton, gissar jag?"
"Ja, sir," svarade Morton.
"Vi vilja ej hindra er från att träffa Hertigen, sir," sade
officern i en artigare ton; "men ni kan vara förvissad om att
det är fullkomligt gagnlöst; ty om Hans Nåd också vore böjd
för att gynna ert folk, så finnes det andra hvilka äro ställda
vid hans sida i befälet, som svårligen lära tillåta honom att
göra något dylikt."
"Det skall göra mig ondt att finna förhållandet vara
sådant," sade Morton; "men min pligt fordrar att jag
framhärdar i min önskan att hafva ett samtal med honom."
"Lumley," sade den högre officern, "underrätta Hertigen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
