Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet XXX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•272
inser väl, att jag endast kan underhandla med supplikanter, ej
med rebeller, hvarföre jag som ett oeftergifligt vilkor för hvarje
bemedlings-försök från min sida, måste yrka på att edra
anhängare nedlägga vapen och skingra sig"
"Att göra detta, Mylord Hertig," svarade Morton
oför-färadt, "vore detsamma som att erkänna oss vara de rebeller,
hvarför våra fiender kalla oss. Våra svärd äro dragna för
att återrinna en börds-rätt som blifvit oss frånryckt! — Ers
Nåds hofsamhet och goda förstånd hafva medgifvit den allmänna
rättvisan af vår begäran, — en begäran, hvarvid man aldrig
skulle fästat något afseende, om den ej blifvit beledsagad af
strids-trumpetens ljud. Vi hvarken kunna eller våga derföre
nedlägga våra vapen, äfven på Ers Nåds försäkran om amnesti,
sä framt den ej vore beledsagad af någon rimlig utsigt till
afhjelpande af de orättvisor hvaröfver vi klaga."
"Mr Morton," svarade Hertigen, "ni är ung, men ni
måste likväl hafva sett tillräckligt af verlden för att inse, att
ansökningar, som i och för sig sjelfva ej innebära någon våda,
kunna komma att göra det, genom det sätt hvarpå de
framställas och påyrkas."
"Vi torde kunna svara, Mylord," genmälde Morton, "att
detta obehagliga sätt först blifvit tillgripet, sedan alla andra
misslyckats."
"Mr Morton," sade Hertigen, "jag måste afbryta detta
samtal. Vi äro färdiga att börja anfallet; men jag vill likväl
uppskjuta dermed i en timma, så att ni kan hinna meddela
insurgenterna mitt svar. Om de ingå på att åtskilja sina anhängare,
nedlägga sina vapen och skicka en fredlig deputation till mig,
skall jag anse mig af min heder förbunden att göra allt hvad
i min förmåga står till afhjelpande af deras besvär; hvarom icke
ma de vara på sin vakt och af bida följderna. Jag tror, mine
herrar," tillade han, i det han vände sig till sina båda
med-befälhafvare, "att detta är det längsta, hvartill mina
instruktioner tillåta mig att gå till dessa missledda personers förmän?"
"På mitt ord," svarade Dalzell häftigt, "är det ej längre
än mitt ringa omdöme skulle vågat gå, i betraktande af att jag
både har Konungen och mitt samvete att ansvara för. Men
otvifvelaktigt känner Ers Nåd Konungens enskildta tänkesätt
bättre än vi, som blott ha’ våra skrifna instruktioner att hålla
oss till."
Monmouth rodnade djupt. "Ni hör," sade han, vändande
sig till Morton, "att General Dalzell klandrar mig för att jag
är benägen att gå så långt till er förmån."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
