Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet XXXII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•284
ker, och sedan han uppställt dem på heden, genast förde dem
till anfall, i det han sjelf sprängde fram i fronten med en talrik
kavalleri-massa, medan två andra afdelningar hotade
Covenanter-nas flanker. Deras åt förderfvet invigda här var nu i en
sådan belägenhet, då den ringaste skymt till anfall var säker att
injaga en panisk förskräckelse. Gripna af modlöshet och
nedslagenhet, voro de alldeles oförmögna att uthärda kavalleriets
angrepp, beledsagadt af alla dess hör- och synbara fasor, — de
i fullt sporrstreck framsprängande hästarnas anlopp, jordens
darrande under deras hofvar, svärdens blixtrande, plymernas
svajande och ryttarnes vilda stridsrop. De främsta lederna
försökte knappast att aflossa en illa riktad och oregelbunden
salf-va, och de bakre voro redan upplösta och stadda i en
förvirrad flykt innan anfallet blifvit fulländadt, och inom mindre än
fem minuter voro ryttarne midt ibland dem, nedhuggande och
nedstickande dem utan försköning. Claverhouse\s röst hördes
öfver sjelfva stridsbullret, utropande till sina soldater — "Hugg
ner, hugg ner — ingen pardon — kom ihåg Richard Grahame!"
— Dragonerna, af hvilka många varit med vid Loudon-hill,
behöfde inga uppmaningar till en hämd, hvilken var lika lätt som
fullständig. Deras svärd rasade bland de på intet motstånd
tänkande flyktingarna. Skrik om försköning besvarades endast
af de seger-rop, hvarmed förföljarne beledsagade sina hugg, och
hela slagfältet framställde blott ett förvirradt uppträde af
slagtande, flykt och förföljande. Ungefär tolfhundra af insurgenterna,
som qvarstodo i en hop, litet afsides från de öfriga och utom
kavalleriets anfalls-linie, nedkastade sina vapen och gåfvo sig
på nåd och onåd vid Hertigens af Monmouth anryckande i
spetsen för infanteriet, Denna mildt sinnade ädling skänkte dem
genast den pardon hvarom de bådo, och galopperade fram
öfver slagfältet, i det han lika ifrigt bemödade sig om att hejda
blodbadet, som han nyss förut gjort för att vinna segern.
Medan han var sysselsatt med detta mennisko-älskande värf, stötte
han på General Dalzell, som uppmuntrade de vilda
Högländar-ne och de kungliga frivilliga att visa sitt nit för Kung och land,
genom att släcka upprors-lågan i rebellernas blod.
"Stick in ert svärd, General, jag befaller er det!"
utropade Hertigen, "och blås till återtåg; tillräckligt med blod har
flutit. Gif pardon åt Konungens missledda undersåter."
"Jag lyder ers Nåd," sade den gamle mannen, i det han
aftorkade sitt blodiga svärd och stack det i slidan; "men jag
säger er på samma gång, att nog ej blifvit gjordt för att
injaga skräck hos dessa ursinniga rebeller. Har ers Nåd ej hört
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
